måndag 9 april 2012

Byggnaden i strömmen

Kan en lagerbyggnad av sten flyta på vatten? Naturligtvis inte! Inte heller kan ett land bestå som lämnar den fasta fäderneärvda Grunden. Våra fäders tro på Gud har bevarat vårt land från krig och oroligheter i 200 år och skapat ett stort välstånd. 

Det var ett väldigt oväder. Det hade kommit plötsligt och oväntat. Himlen täcktes av stora blålila nästan svarta åskmoln och blixtar for kors och tvärs över himlen och åskan mullrade oavbrutet. Rätt som det var fräste det till och en blixt slog ner i kyrktornet några kvarter bort. 

- Jag hoppas ingen blir skadad, tänkte jag när jag såg kyrktornet börja brinna och efter en stund rasa ner i kyrkan i en kaskad av gnistor. Fast det är inte så många som går i kyrkan nu för tiden, så det var nog inga där.

Det började regna stora blöta droppar. Jag och min hustru stod inne i en stor tre våningar hög lagerbyggnad, av den sort man brukade bygga på 1800-talet med metertjocka stenväggar. Det var ganska många i bottenvåningen som hade sökt skydd därinne mot regnet. Jag tittade ut och såg att det bara vräkte ner. På gatan bildades en liten fors som blev allt häftigare. Lagerbyggnaden var så stor att den gick genom hela kvarteret. Jag gick över till andra sidan och såg att det forsade fram ännu mer vatten på den gatan. 

Plötsligt gungade det till och husen i kvarteret lossnade från sina grunder, så även den lagerbyggnad vi befann oss i. Den började luta betänkligt och rätt som det var började vi flyta med i strömmen i allt raskare takt. Det utbröt panik bland oss som fanns i byggnaden. Alla skrek högt i stor vånda och ångest inför det märkliga som hände. 

En ung man som hade klamrat sig fast på utsidan av byggnaden ropade till mig genom fönstret: Var finns nu din Gud!? Du ser väl att han inte hjälper oss! 

Jag tittade ut och såg att den stora lagerbyggnaden for med god fart mot ett stup. Jag insåg att om byggnaden far över kanten kommer vi alla att dö när huset kollapsar och stenmassorna faller över oss. Jag ropade ”Jeeesus, hjääälp!” med så hög röst jag någonsin kunde.

Och jag hörde ett högt gnissel som när sten gnider mot sten under högt tryck. Byggnaden hade fastnat på en utskjutande klippa. Just nu står den och väger på klippspetsen, gungande hit och dit. Minsta oförsiktiga rörelse och den kommet att fara utför stupet.

Jag vaknade med det väldiga gnisslet av sten mot sten ringande i öronen.


Byggnaden är Sverige

Den stora lagerbyggnaden är Sverige. Eftersom vi inte längre bygger nationen på klippan Kristus utan på relativismens och trendernas lösa sand har samhällsbyggarna i vårt land inte längre den fasta förankring till grunden som tidigare. Vårt land har valt upprorets väg och föraktar fädernas värderingar som de gamle hämtade från Bibeln. När svårigheter nu står för dörren i vår omvärld kommer vi att ryckas med och Sverige kommer att gå i kras om inget radikalt inträffar.


Herre ge oss ytterligare en nådatid!

Herren står i färd med att döma mörkret i vårt land och de som döljer sig i mörkret. Men ändå vill Gud visa nåd genom att ge ytterligare tid till omvändelse. 

Jag hör förebedjare ropa, förebedjare som står inför Herren, ansikte mot ansikte: ”Min Herre och min Gud, vänta! Ge oss ytterligare en chans! Ge oss lite mer tid! Då kanske syndanöd och omvändelse kan ske bland folket i landet!” 

Och Herren Gud svarar med en utskjutande klippspets. Herren vill ge mer tid. Herren vill inte komma med dom utan med nåd. Herren vill utgjuta sin Nåd över landet människor till frälsning, som svar på förebedjarnas böner. 

Men är vi tillräckligt många som tar förbönsarbetet på allvar?

Jag hör Anden säga att mörkret har vuxit i både kraft och omfattning i landet. Kommer förebedjarnas böner att vara tillräckliga till antalet? Kommer förebedjarnas böner att vara intesiva nog? Kommer överlåtelsen till förbönen för landet att vara tillräcklig?

Ropet från landets sköldar – förebedjarna – överröstas av det allt starkare ropet från synden i landet.

- Jag bävar och ängslas för mitt land när jag tänker på att Gud är rättvis och rättfärdig, sa en gång Thomas Jefferson, president i USA under åren 1800 – 1809, då han tänkte på situationen i USA vid den tiden. 

Det är kanske något vi behöver fundera på när det gäller vårt land?!

Gud längtar efter att få sända ut sina änglar att bärga in Skörden i landet som svar på våra böner. Skördens änglar, som Herren längtar att få sända ut, skall proklamera den Högstes helighet. 


- Herre, vi ber att du upprättar och utökar förebedjarnas skara. Helige Ande, kalla fler förebedjare till uthållig och koncentrerad förbön för vårt land efter din ledning, en uthållighet och koncentration som bryter ner egen stolthet och egen rättfärdighet och öppnar för ditt välbehag och din härlighet i nationen. 

- Herre, de människor som lever i uppror gentemot dig, lyft fram din goda vilja i ljuset så att vi kan bedja och agera så att ingen går förlorad. Lämna ingen utanför! Skapa i oss Gud ett rent hjärta som blöder för de förlorade. Herre, låt sedan din förtärande eld brinna i våra hjärtan. Förlös din kraft Herre och öppna blinda ögon och döva öron! Gud låt inte detta tillfälle gå oss förbi. Väck upp dina heliga genom din gode, helige Ande och sänd ut din Nåd över vårt land. 

- Jag ber om detta i Jesu Namn. Amen.


Nu väntar Herren på din förbön! Nu vill Gud höra dina böneord som inbjuder Guds Ande, Skördens Herre, till vårt land.

Gud välsigne dig!

Sten-Åke Bredmar

1 kommentar:

barnabas sa...

Tack Sten-Åke för att du delar detta!
Häromdagen läste jag psalm 11 och blev ganska skakad av vers 3:
"När grundvalarna rivs upp, vad kan då den rättfärdige uträtta?” men fortsättningen av psalmen visar att Gud har full kontroll och inget händer utan att han tillåter det.
I Jes 58:12 står det dessutom:
"Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas "han som murar igen sprickor", "han som återställer stigar, så att man kan bo i landet". Detta är Guds löfte och vilja. Och jag är fullt övertygad om att om vi förebedjare ödmjukar oss, ställer oss i gapet för landet och ber om förlåtelse och försoning osv., då kommer Herren att vara trofast och mura igen sprickorna och återställa stigarna så vi kan bo i Sverige. Att det samtidigt kan bli så att det skakar ser jag som när man skakar ett mått vetemjöl för att få det välpackat eller som när man skakar och sköljer rent något i en hink och smutsen flyter upp till ytan. Jag tänker också på när man lyfter på en sten och gråsuggorna springer åt alla håll pga av det oväntade ljuset. Detta blir litegrann bilder av det verk Herren vill göra i Guds hus och i landet. Skakningar som leder till större stabilitet och renhet så att grunden blir hållbar.
Guds välsignelse!
Barnabas