Våra ord, 1

Om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst. Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Rom 10:9-10

Det är ett intressant samband mellan tro och bekännelse. Det räcker inte med att bara tro, man måste bekänna också. De två hör samman.

Vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan en sådan tro frälsa någon? … Tro utan gärningar är död. Jak 2:14, 26.

Tron måste visa sig i gärningar, för liksom kroppen är död utan ande, är också tron död utan gärningar. Gärningen i det här fallet är bekännelsen, att med sin mun bekänna att Jesus är min Herre och Frälsare.

Det verkar som om den tro som Gud lagt ner i mitt hjärta tillsammans med munnens bekännelse är det som krävs för att något ska hända. Jag tänker på David och Goliat som det berättas om i 1 Sam 17:45-47

David svarade filisteen: "Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat.
1) HERREN skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig.
2) Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur.
3) Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud. Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som HERREN räddar. Striden är HERRENS, och han skall ge er i vår hand."

Davids tro ökade medan han lyssnade till sin egen bekännelse av Guds möjligheter. Först skulle han vinna över Goliat. När det var klart skulle han vinna över fiendearmén. Därefter skulle hela världen få höra om hans bedrift och Herrens räddning.

Så är det också för oss. När vi bekänner Guds möjligheter att gripa in i våra svårigheter lösgör vi Guds kraft och vi får se Herrens hjälp i vår vardag.