Det var 1994. Sommaren hade varit varm och intensiv med många möten på
Ölandsgården. Jag kände mig överansträngd och trött efter sommarens slut.
Säsongen var över och de flesta sommargästerna hade börjat lämna Öland. Då
ringde någon från USA ...
En dam frågade om det fanns möjlighet all hyra en stuga på
Ölandsgården. Det var tre, eventuellt fem damer som skulle komma. Vi hälsade
dem välkomna och tyckte att ett extra tillskott i församlingens kassa inte var
att förakta även om vi kände oss trötta.
Sent på kvällen några dagar senare fick vi ett telefonsamtal från
busstationen i Borgholm att det satt tre damer och väntade och de visste inte
hur de skulle komma till Ölandsgården. Vi hade gått och lagt oss och det fanns
ingen bussförbindelse så sent på kvällen, klockan var halv elva. Nu undrade man
på bussterminalen hur man skulle göra med resenärerna?
- Jag kommer och hämtar dem med bil om tre kvart, svarade jag.
Till den här händelsen hör också att vi fått ytterligare ett
telefonsamtal som meddelade att en av kvinnornas bror hade kört av vägen och
störtat ned i en ravin och omkommit. Man hade fått lyfta upp bilen med hjälp av
en helikopter. Detta tragiska budskap hade jag alltså att meddela.
Då vi återkom till Ölandsgården körde jag dem till den stuga där
de skulle bo. Den enda kontakt vi hade med dessa damer var då de var inne hos
oss och ringde med anledning av olyckan. Det gick några dagar och under tiden
kom ytterligare två kvinnor från USA och som förenades med de andra. Jag visste
inte alls vilka de var eller av vilken anledning de kommit till just oss på
Ölandsgården.
Syner och tilltal
Efter några dagar kom en av kvinnorna, Esther Olsen, och bad att
få träffa oss. De önskade be för mig och min fru, May.
Under tre dagar hade de fastat och varit inför Herren och nu hade
de ett meddelande till oss. Vi hälsade dem välkomna och det första de gjorde
var att presentera sig vilka de var. De berättade att de var evangelister och
bönekvinnor som reste på Herrens befallning dit han gav dem order att resa. Nu
hade Herren sagt åt dem att åka till norra Öland med ett uppdrag.
Den första kvinnan sade att hon kände igen May från en syn hon
hade haft under bönen hemma i USA.
Den andra kvinnan berättade att hon under bönen hemma hade sett
stugan som de nu bodde i.
Den tredje kvinnan berättade att hon under bönen hemma i USA hade
sett hela området där de nu bodde, fyllt med änglar i vita kläder.
Den fjärde kvinnan berättade att kvällen innan hon skulle flyga
över till Europa ringde en väninna, en bönekvinna i Los Angeles, upp henne och
frågade vart hon skulle resa. Hon berättade då att hon först skulle resa till
London och sedan till Amsterdam och sedan till en ö i Östersjön utanför
Sveriges kust. Då sa kvinnan från Los Angeles: Den sista platsen är den viktigaste.
Tusentals flyende ryska judar
Efter presentationen sa en av kvinnorna, pastorn är sjuk men
Herren skall hela dig. Du behöver vila, kom ihåg vila, vila, vila. Sedan kom
ett profetiskt tilltal från Herren där han berättade att inom en snar framtid
kommer tusentals ryska judar i småbåtar att gå iland just här nere i bukten och
de kommer att gå upp till denna plats på Ölandsgården. Herren har utvalt er att
ta emot dem och ni behöver inte bekymra er för medarbetare, dem kommer Gud att
sända när tiden är inne. Herren kommer också att sända mat, kläder, medicin och
pengar som ni skall förvalta. Er uppgift är att kontakta myndigheter, boka
flygplan som kan transportera Guds folk till Israel, ordna med platser och
husrum för att vila sig medan de väntar på vidare transport med bussar och
andra transportmedel. Herren skall smörja er in i en ny tjänst och du kommer
att vara såsom Mose.
Vi fick också personliga hälsningar från Herren. Efter någon dag
lämnade bönekvinnorna Ölandsgården och for vidare, några till USA och några
till Israel för nya uppgifter.
Dagen efter deras avfärd stod jag och tittade ut genom
köksfönstret mot stranden och tänkte på vad dessa kvinnor hade förmedlat. Jag
kände mig lite förvirrad och undrade vilket språk de talade.
- Ryska kan vi ju inte, sa jag till May. Jag undrar om det går med
engelska eller vilket språk skall vi använda? Då svarade hon, Ann vår sonhustru
har läst ryska!
- Vad säger du? sa jag.
En dröm
Ett par dagar senare blev vi inbjudna till ett födelsedagskalas, vår sonson
fyllde nämligen 20 år. May kastade då fram frågan till vår sonhustru, har inte
du läst ryska?
- Jo, i tre år.
- Hur kom det sig, frågade jag?
- Jag hade en dröm där jag såg att ryska judar kom i småbåtar och
gick iland i Bödabukten och sedan gick de upp mot Ölandsgården.
Hon hade sett samma syn som de amerikanska bönekvinnorna! De
visste ju inte alls om varandra. Jag gick länge och grunnade på vad Gud menade
med att använda mig som Mose. Kunde det vara riktigt eller var det bara
någonting som dessa bönekvinnor hade hittat på? Jag tyckte nog att det lät lite
häftigt i mina öron.
Märklig profetia
En dag kommer min svåger hem. Han har en profetisk gåva och när
han kom sa han, Nancy, det är hans fru, har skickat hit mig, jag vet inte
varför. Sedan vi suttit och pratat en stund började vi att be och tacka Herren
tillsammans. Då faller den helige Ande över min svåger och han säger: Herren
har en hälsning till dig. Du skall slå upp Bibeln och läsa Josua 1:5. Jag fick
tag i min Bibel och började läsa "Ingen skall kunna stå dig emot i alla
dina livsdagar, såsom jag har varit med Mose, så skall jag ock vara med dig,
jag skall icke lämna dig eller övergiva dig."
Min svåger har en underlig gåva. Han brukar profetera under
nätterna då han sover! Han talar klart och tydligt men har ingen aning om vad
han har sagt. Därför har hans fru en bandspelare som hon brukar sätta på då
budskapen kommer! När min svåger kom hem, fick han höra inspelningen, så han
ringde upp mig och sa: "Lyssna skall du få höra" Det var från nattens
inspelning och jag hörde Herren tala genom Per-Olof "Du skall gå till din
broder och meddela ett budskap från mig. Du skall låta honom läsa Josua 1:5.
Men du Nancy får inte spela upp detta för Per förrän han har utfört sitt
uppdrag,"
Ut ur Nordlandet'
Varför jag nu går ut och publicerar denna händelse och detta
tilltal från Herren, beror på att jag nu upplever tiden mycket nära då det
profetiska ordet skall gå i fullbordan: "Se, därför skall dagar komma,
säger Herren, då man inte mer skall säga: "Så sant Herren lever, han som
har fört Israels barn ut ur Egyptens land", utan "Så sant Herren
lever, han som har fört upp Israels hus släkt och hämtat dem ut ur nordlandet,
och ur alla andra länder till vilka jag har drivit dem bort." Och de skall
få bo i sitt land, Jer 23 :7-8.
Att tiden närmar sig med hast för judarnas exodus, har jag gång på
gång fått bekräftat genom flera profeter som var för sig, oberoende av
varandra, har bekräftat detta. Jag vill nämna några, Rory Kaye, messiansk jude
från Israel som tillsvidare bor i Göteborg, Douglas Lilley från Canada, Ester Leever från England och Maria
Raus från Jerusalem. Alla dessa profeter har vid sina besök här i Kalmar och på
Ölandsgården, var för sig, genom den helige Ande, bekräftat det förestående
uttåget från Ryssland. Många ryska judar kommer just till denna kuststräcka.
De kommer inte bara i tusental utan i tiotusental.
Bo Lundin
En artikel från BED nr 2 1998
