Roten till antisemitismen

Av Derek Prince

Den senaste delen i vår serie undervisningsmaterial på teman som är av särskild vikt för Ebenezer Operation Exodus' arbete, är skriven av Derek Prince. Derek var en internationell bibellärare, som skrev många böcker och gjorde många radio- och TV-program. Han var bosatt i Jerusalem när Herren kallade hem honom i september 2003 i en ålder av 88 år. Han följde med stort intresse Ebenezer Operation Exodus' arbete, och vi hade privilegiet att ha honom som gästtalare vid ett flertal av våra konferenser.

En romersk-katolsk historiker har givit ut en kort men levande sammanfattning av 2300 års oavbruten antisemitism.

När historikern ser tillbaka på de skräckens årtusenden med antisemitism som han har beskrivit, dyker en ofrånkomlig slutsats upp: antisemitismen är den längsta och djupaste sortens hat i mänsklighetens historia. Annat hat kan ha överträffat det i intensitet under någon tid av historien, men alla har i tur och ordning intagit, eller börjat att inta sin rätta plats i historiens skräpkorg. Vilken annan sorts hat har fortsatt genom århundradena i omkring 2300 år för att sedan överleva folkmordet på sex miljoner av dess offer? Vilken annan sorts hat har existerat i 2300 år för att sedan fortfarande vara intakt och mycket livskraftigt för många år framåt i tiden? Omfattningen av detta historiska faktum, totalt sett, kräver en förklaring. Hur kunde denna blandning av hat och förtryck uppstå? Av vad består den? Vem eller vad var ansvarig för att det uppstått?* Författaren går vidare och ger sin egen förklaring till antisemitism. Hans synpunkter är upplysande och nyttiga, men enligt min uppfattning ger de inte en tillräcklig förklaring.

Genom åren har jag hört förklaringar till antisemitismen från en rad olika håll: teologiska, filosofiska, sociologiska och ekonomiska. Men ingen av dessa verkade tillräcklig för mig.

År 1946 diskuterade jag denna fråga med min första lärare i hebreiska Mr Ben Zion Segal, universitetssekreterare vid det nyligen etablerade Hebrew University, då beläget på Mount Scopus, Jerusalem. Mr Segal trodde att problemet med antisemitismen i grund och botten kunde förklaras sociologiskt: Judarna var alltid en främmande minoritet, med en särskiljande egen kultur, som inte harmonierade med kulturen hos de icke judiska nationerna som de levde bland. När det judiska folket till sist hade fått ett eget land, vilket inträffade två år senare, skulle det lösa grundorsaken till antisemitismen.

Grundorsaken är andlig

På det svarade jag: ”Om du har rätt i att grundorsaken till antisemitismen är sociologisk, så skulle grundandet av en judisk nation räcka ett långt stycke för att lösa problemet. Men om det, som jag tror,  är så att den grundläggande orsaken är andlig, kommer inte grundandet av en judisk nation att lösa problemet, utan istället förvärra det genom att förse det med ett tydligt fokus: den nyupprättade judiska staten.”

När jag nu ser tillbaka nästan femtio år, måste jag med sorg säga att jag tror att historien gett mig rätt. Grundandet av staten Israel har bara erbjudit ett mera ”politiskt korrekt” uttryck ”antisionism” istället för ”antisemitism”. Om något så har det ökat hätskheten.

Trots att jag helt rätt hade identifierat antisemitismens grundorsak som andlig kände jag inte att jag hade avslöjat dess rot. Men nyligen, utan anspråk på att ha sökt medvetet, upplevde jag plötsligt två ingivelser från Skriften, den ena efter den andra, och som jag tror verkligen följer antisemitismen till dess rot.

Mot Messias

När jag predikade i vår församling i Jerusalem, hörde jag helt oväntat mig själv säga: antisemitism kan summeras i ett ord - MESSIAS!

Från det ögonblicket förstod jag att antisemitismen hade en källa - Satan - som drevs av sin kunskap om honom som skulle bli hans besegrare: Messias, som skulle komma från ett folk specifikt förberett av Gud. Ett kännetecken skulle vara utmärkande för det folket: Messias skulle bli det exempel, som skulle lyda sina jordiska föräldrar utan att vanhedra sin himmelske Fader genom någon form av avgudadyrkan. Formade av Gud genom århundradena kunde bara det judiska folket uppfylla detta krav.

Då insåg jag att Satan utan uppehåll, från Israels födelse som  en nation och framåt, hade strävat efter två saker. Den första var att locka Israel till avgudadyrkan, och om det misslyckades, att totalt förgöra dem som folk. Satans ansträngningar att locka Israel till avgudadyrkan är ett återkommande drag genom hela Israels historia.

De försökte att förinta Israel

Historiskt finns två avgörande försök från Satan belagda att förstöra Israel som nation. Farao i Egypten gav order om att alla judiska gossebarn skulle mördas. Om detta hade blivit genomfört skulle det effektivt ha utsläckt deras existens som nation. Senare var Haman mycket nära att utföra en befallning om att utrota alla judar i det persiska riket, vilket i praktiken var alla judar som fanns vid den tiden.

Under andra århundradet f Kr försökte den syriske diktatorn Antiochus Epifanus, med väpnat våld, tvinga judarna att förneka sin unika kallelse som nation och sammansmälta med det omgivande grekiska imperiets avgudadyrkande kultur. Endast  mackabéernas tappra motstånd gjorde att hans försök misslyckades och säkrade att det ett och ett halvt århundrade senare fanns en judisk nation i vilken Jesus kunde födas som Messias.

Genom sin offerdöd på korset uppfyllde Jesus det mål för vilket han hade kommit. Som representant för Israel och alla andra nationer tillfredsställde han Guds rättfärdighetskrav i stället för oss, och annullerade på så sätt alla Satans anspråk på oss. Genom detta tillfogade han Satan till ett totalt, evigt och oåterkalleligt nederlag. Men hela omfattningen av nederlaget kommer först att bli fullbordat vid Jesu återkomst.

Motståndet mot Jesu återkomst

Satan, som uppmärksammar biblisk profetia mer än många predikanter, är helt medveten om allt detta. Fram till dess att Jesus kommer tillbaka vet Satan att han kan förbli fri att fortsätta alla sina onda aktiviteter samt att framställa sig som ”denna tidsålders gud” (2 Korintierbrevet 4:4).

Därför är det en händelse som Satan fruktar mer än alla andra och motarbetar med alla medel han har i sin makt: nämligen Jesu återkomst i makt och härlighet när han upprättar sitt rike och förvisar Satan bort från jorden. Satans motstånd mot Jesu återkomst är den osynliga kraften bakom mycket av vår tids konflikter och nöd.

Under sitt sista profetiska tal i Jerusalem visade Jesus på två händelser som måste föregå hans återkomst hit till jorden.

I Matteus 24:14 sade han: ”Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.”

Jesus gav sina lärjungar en tydlig befallning då hans jordiska tjänst var fullbordad när han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen...” (Markus 16:15).

”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar...” (Matteus 28:19).

En befallning att utföra

Jesus har inte upphävt sin befallning. Den är fortfarande i kraft. Han kommer inte tillbaka förrän hans lärjungar har utfört den. Det är därför som Satan använder varje medel i sin makt för att avleda kyrkan från att fullgöra sin uppgift. Ju längre kyrkan dröjer, desto längre behåller Satan sin frihet.

Men precis innan, i Matteus 23:38-39 sade Jesus till judarna i Jerusalem: ”Se ert hus [dvs templet] kommer att stå öde. Ty jag säger er: Hädanefter ska ni inte se mig, förrän ni säger: 'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.'” Det sätt på vilket Herren kommer att förbereda det judiska folkets hjärtan förutsägs i Sakarja 12:10: ”Men över Davids hus och över Jerusalems innevånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja honom så som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man gråter över sin förstfödde.” Lägg märke till att Herren själv talar i första person. Ändå säger han: ”mig som de har genomborrat”.

Den Helige Ande kommer övernaturligt att beröra det judiska folkets hjärtan, för att ge en uppenbarelse om deras Messias och en smärtsam ånger över att ha stått honom emot och över att ha  korsfäst honom. Men lägg märke till att beskrivningen refererar specifikt till ”Davids hus och Jerusalems innevånare”. En nödvändig förutsättning är att det judiska folket kan komma åter till sitt eget land och till Jerusalem. Inte förrän detta äger rum kommer Satan att vara slutgiltigt besegrad .

Återsamlade i sitt eget land.

Det är det andra villkoret som måste uppfyllas innan Jesus kommer tillbaka: det judiska folket måste återsamlas i sitt eget land och i staden Jerusalem, och deras hjärtan måste förberedas för att erkänna Jesus som Messias. Lika säkert som att Jesus kom första gången genom judarna, lika säkert är det att hans återkomst är till det judiska folket. Denna insikt gav mig en helt ny förståelse av den världsvida raseriet och förvirringen rörande situationen här i Israel. Vad skulle annars kunna förklara ett nästan dagligt fokus från världsmedia, Förenta Nationerna, och världens mäktigaste regeringar på en liten remsa till land på östra sidan av Medelhavet? Ett land med en befolkning på fem miljoner [2013: 8 miljoner] och till ytan stort som Wales eller delstaten New Hampshire?

Det finns ingen normal, politisk förklaring till en sådan koncentration av världsmakter kring en situation och ett folk som normalt sett skulle betraktas som obetydligt. Jag förstod också, i nytt ljus, den tydliga uppenbarelsen från Joel 3:1- 2 att Gud i slutet av denna tidsålder kommer att döma alla nationer efter hur de förhållit sig till återsamlandet av Israel i sitt eget land.

”Ty se, i de dagarna och på den tiden, när jag gör slut på Judas och Jerusalems fångenskap, skall jag samla alla hednafolk och föra dem ned i Josafats dal. Där ska jag hålla dom över dem för mitt folks, min arvedel Israels skull, som de har förskingrat bland hednafolken. De har delat mitt land och kastat lott om mitt folk.”

Att ha rätt attityd

Betydelsen av dessa uppenbarelser är långtgående och förskräckande. Vår attityd till Jesu återkomst uppenbaras genom två ting: hur angelägna vi är att evangelisera världen, och hur angelägna vi är om det judiska folkets återkomst till sitt eget land. Om vi är likgiltiga för världens evangelisering så är vi i verkligheten, antingen vi inser det eller inte, likgiltiga till Jesu återkomst.

Antagligen finns det många kristna som med sina läppar skulle bekänna sig till behovet av världsevangelisation, men som fortfarande inte inser betydelsen av Israels återupprättande. Ändå är båda dessa huvudteman i de profetiska skrifterna och i de ord som Jesus själv uttalat.

Frågan om Israels upprättelse går djupare än teologisk eller intellektuell förståelse. I grunden är det en andlig fråga. Den andemakt som motsätter sig Israels återupprättelse är den andemakt som står emot Jesu återkomst. Trots att den kan bära många förklädnader är det ändå Satans egen ande.

När vi ställs inför dessa tydliga frågor från Guds ord, behöver vi var och en ställa oss en avgörande fråga: är jag uppriktigt överlåten till att med varje lagligt medel stödja världens evangelisering och återupprättandet av Israel som en nation i sitt eget land? Svaret vi ger kommer att avslöja vår inställning till Jesu återkomst.

I Mästarens tjänst
Derek Prince

 

*The Anguish of the Jews av Michael Flannery @1985, Paulist Press, 997 MacArthur Blvd., Mahwah, NJ 07430. Återgivande för fri distribution är tillåten.

Används med tillstånd från Derek Prince Ministries. Mer information om DPM kan fås från www.dpmuk.org och www.derekprince.org

Ebenezer Emergency Fund International

Ebenezer House. 5a Poole Road
Bournemouth BH2 5QJ. UK
Telephone: +44 (0) 1202 294455 Fax: +44 (0) 1202 295550
Email: enquiries@ebenezer-ef.org
www.operation-exodus.org

Ebenezer Operation Exodus Sverige

Philip Holmberg, Skelna, 618 95 Stavsjö
Tel: 011-39 30 18, 070-379 30 18
Epost: eef.sweden@telia.com eller
eefsweden@gmail.com

Ambassadör Alan Bakers brev till John Kerry om bosättningar

November 10, 2013

Mr IsraeliSverige

Kerry No Comments

Alan Baker, advokat, ambassadör (RET)

E-post: ambassador.alan@gmail.com

 

 

The Hon. James Kerry, USAs utrikesminister,

Utrikesdepartementet,

Washington DC

 

November 8, 2013

 

 

Kära sekreterare Kerry,

Efter att ha lyssnat till er deklaration upprepade gånger under de senaste veckorna att "Israels bosättningar är illegitima", måste jag respektfullt otvetydigt konstatera att du har fel och är felaktigt informerad, både i lag och i praktiken.

 

Enligt "Osloavtalet", och särskilt det Israel-palestinska interimsavtalet (1995), är "frågan om bosättningarna" ett av ämnena som ska förhandlas i förhandlingarna om permanent status. President Bill Clinton på uppdrag av USA, undertecknade det avtalet som vittne, tillsammans med ledarna för EU, Ryssland, Egypten, Jordanien och Norge.

 

Dina uttalanden inte bara föregriper denna förhandlingsfråga utan undergräver också integriteten av detta avtal, samt själva förhandlingarna som du så entusiastiskt förespråkar.

 

Din beslutsamhet att Israels bosättningar är olagliga är inte juridiskt underbyggd. Det ofta citerade förbudet mot överföring av befolkning till ockuperat territorium (artikel 49 i den 4:e Genèvekonventionen) var, enligt den internationella kommittén hos Röda Korsets egen officiella kommentar om denna konvention, avfattad 1949 för att förhindra tvångsarbete, masstransport av populationer som utfördes av nazisterna i andra världskriget. Den var aldrig avsedd att tillämpas på Israels bosättningar. Försök från det internationella samfundet att tillskriva denna artikel till Israel utgår från tydliga partiska motiv, som du, och USA nu identifierar med.

 

Den formella tillämpningen av denna konvention till de omtvistade territorierna kan inte åberopas eftersom de inte var ockuperade av en tidigare, legitim suverän makt [vilket krävs i konventionen].

 

Områdena kan inte definieras som "palestinska territorier" eller, som du själv ofta kallar det "Palestina". Ingen sådan enhet finns, och hela syftet med den permanenta statusförhandlingen är att bestämma, genom avtal, status för territoriet, som Israel har ett legitimt anspråk på, med stöd av internationella juridiska och historiska rättigheter. Hur kan du hålla på att undergräva denna förhandling?

 

Det finns inget krav på någon av de som undertecknade avtalen mellan Israel och palestinierna att Israel upphör, eller fryser bosättningar. Motsatsen är i själva verket fallet. Det ovan noterade 1995 års interimsavtal ger varje part rätt att planera, indela och bygga på de områden som är under dess respektive kontroll.

 

Israels bosättningspolitik varken föregriper resultatet av förhandlingarna eller medför det förskjutning av lokala palestinska invånare från deras privata egendom. Israel har förvisso korrekt åtagit sig att förhandla i frågan om bosättningarna, och därför finns det inget utrymme för några förutfattade meningar från dig för att föregripa resultatet av denna förhandling.

 

Genom ditt ständiga upprepande av denna helt felaktiga åsikt att Israels bosättningar är olagliga, och genom ditt hot mot Israel med en "tredje palestinsk intifada" och internationell isolering och delegitimisering, har du svalt, kopierar faktiskt och även underblåser den palestinska propagandan, och utövar otillbörlig press på Israel. Samma sak gäller ditt insisterande på en falsk och orealistisk tidsfrist för förhandlingarna.

 

På detta sätt visar du att du har valt sida och motverkar därigenom din egen personliga trovärdighet, liksom den amerikanska.

 

I syfte att återställa din egen och USAs trovärdighet, och att komma med rena händer till förhandlingarna begärs det respektfullt att du offentligt och formellt drar tillbaka din beslutsamhet om den "olagliga karaktären av Israels bosättningar" och  upphör med ditt tryck på Israel.

 

Högaktningsfullt,

 

 

 

Alan Baker, advokat, ambassadör (ret),

Tidigare jurist på Israels UD,

Fd ambassadör i Israel till Kanada,

Direktör, Institutet för samtida frågor, Jerusalem Center for Public Affairs,

Director, International Action Division, The Legal Forum for Israel

 

Copy:

HE Daniel B. Shapiro, USAs ambassadör till Israel,

71 Hayarkon Street, Tel Aviv, Israel 63903

 

---

Kommentar av "Israel i Sverige"

Så klart att till och med madame baronessan Ashlet, fil.kand. i sociologi och hennes beundrare Bildt borde ha chans att fatta vad EU har bevittnat officiellt. Läs på vetja. Liksom Obama och Kerry bör göra snarast för att inte än mer göra bort sej. Bildt VET, jag är inte säker på att Ashlet vet något. Jag hoppas han har väldigt ont nånstans långt inne av en stor antisemitisk tagg som håller fakta i schack när han tjabblar om Israel och palestinaaraber.

 

Från Israel i Sverige

Ockupationen i Palestina

Vid en CNN-intervju nyligen, deklarerade en upprörd reporter från den Londonbaserade muslimska tidningen Al-Hayat, sin uppfattning om orsaken till den israelisk-palestinska konflikten: ”Det är ockupationen, ockupationen, ockupationen.” Varje intervju med palestinska talesmän innehåller välrepeterade hänvisningar till ”den israeliska ockupationen av Palestina”. Till och med BBC:s reportrar använder vanligtvis frasen ”den illegala ockupationen”. De som endast fått massmedias ensidiga, pro-palestinska bild av att Israel illegalt ockuperar palestinskt land, speciellt Gaza, Samarien och Judéen (= ”Västbanken”), förvånas säkert över att det påståendet inte stöds av historien eller av internationell lag. Många politiska och religiösa ledare, speciellt i Europa, har blivit duperade av propaganda från de 21 arabiska länderna.

Israels kritiker antyder den moraliska nödvändigheten av en palestinsk stat genom sitt flitiga användande av ädla termer såsom t.ex. ”självbestämmande”. Man kan inte annat än förvånas över att andra etniska gruppers längtan efter ett eget land, till exempel de 25 miljoner kurder som lovades ett eget land av världssamfundet i 1920 års Sèvresfördrag, ännu inte uppfyllts och helt ignorerats av sådana pro-palestinska pompösa herrar som Kofi Annan (FN), Chris Patten (EU) och Jacques Chirac (Frankrike). Om etnisk härkomst är den avgörande orsaken till en berättigad egen stat, vad ska man då säga om aboriginerna, baskerna, maorifolket, masajerna, pygméerna, skottarna, sorberna, till och med Amishfolket och hundratals andra som är minst lika etniskt urskiljbara som de arabiska palestinierna, vilka aldrig har utgjort en egen separat arabisk nation vare sig historiskt, språkligt, politiskt eller på annat sätt?

Man måste också undra varför, av alla gamla och nutida territoriella dispyter som innefattar en nations ockupation av en annan nations land (Turkiet på norra Cypern, Ryssland på Kurilerna, Marocko i Västsahara, Kina i Himalaya bara för att nämna några få), benämns endast Israel som illegal ockupant.

För att Israel verkligen skulle vara en ockupant behövs det att man är närvarande militärt eller administrativt på ett territorium som inte är ens eget. Det behövs att Israel inte har några rättvisa eller legala krav på landområdet och att det lagligen skulle tillhöra en annan suverän stat. Per definition måste alla dessa villkor vara uppfyllda för att det ska vara fråga om ockupation.

Dessutom, för att Israel skulle vara en illegal ockupant måste det vara fråga om en ockupation som är lagstridig eller som saknar rättslig grund.

Kan det någonsin vara tal om en laglig ockupation? Givetvis! Internationell lag erkänner giltigheten av en ockupation när till exempel det har skett i försvarssyfte, för att betvinga en angripare, eller så länge som ett hot från en angripare existerar. Under och efter andra världskriget var Tyskland ockuperat av de allierade länderna och av Sovjet. Den japanska ögruppen Kurilerna är fortfarande ockuperat av Ryssland fastän Japan inte utgör något militärt hot. Israel har hotats av krig och aggression alltsedan dess grundande 1948. Ett hot i detta avseende behöver inte ens vara ett hot mot landets existens. Finns ett mönster av militärt trakasseri från en angripare med räder över nationsgränser, artillerield eller statsfinansierad terrorism, så räcker det som grund för en ockupation från den kränkta nationens sida för att kunna undanröja hotet eller förhindra att området används för ytterligare attacker. På just dessa grunder rättfärdigar USA sin militära närvaro i Afghanistan ett halvt jordklot bort. Amerikanerna tänker stanna kvar där tills Al-Qaida och talibanhotet är helt oskadliggjort.

ARABISK AGGRESSION, ARABISK OCKUPATION

Först efter att Egypten, Jordanien och Syrien inlett krigshandlingar mot Israel under sexdagarskriget 1967, erövrade Israel Gaza och ”Västbanken”. I praktiken befriade Israel dessa territorier från Egyptens och Jordaniens ockupation. Båda dessa länder var, enligt internationell lag, illegala ockupanter. Egypten erövrade och ockuperade Gazaremsan illegalt 1948 när man anföll Israel. Jordanien erövrade, ockuperade och annekterade Västbanken illegalt när man från sitt håll anföll Israel 1948. Eftersom inget av dessa två arabländer hade legal rätt till dessa territorier, kan inte Israel anklagas för ockupation när man erövrade det från ”tjuvar”. På ett typiskt hycklande sätt, sa världssamfundet ingenting om Egyptens och Jordaniens illegala ockupation. Inte heller krävde man ett palestinskt självbestämmande under den 19 år långa illegala arabiska ockupationen.

ISRAEL ÄR INTE OCKUPANT

Israel passar inte in på definitionen av ockupant. Faktum är att Israels närvaro där, och dess lagliga anspråk på områdena har stöd av internationell lag. Om Israel inte är ockupanter, vilket vi strax ska visa, då finns det inte heller någon ockupation. Israel bildades 1948 i enlighet med internationell lag. Israels arabiska grannar däremot, förkastade vad hela världsopinionen sa och startade illegala krigshandlingar vilka ledde till ett krig som hade målet att tillintetgöra den judiska staten.

Judarnas rätt till Palestina bekräftades av Nationernas Förbund (NF) 1922 när samtliga 52 medlemsländer röstade för Palestinamandatet och tilldelade Storbritannien det administrativa ansvaret för territoriet i syfte att bygga upp ”ett judiskt hemland”. Deklarationen om Palestinamandatet är ett dokument som tillhör internationell lag. Den tillerkänner judarnas historiska rätt till landet redan i förordet. Den beviljade politiska rättigheter (i syfte att skapa ett nationellt hemland) för judarna enbart, (Artikel 2, i förordet). Ickejudars civila och religiösa rättigheter i mandatet garanterades men de gavs inte samma politiska rättigheter som till judarna, (Artikel 2, i förordet).

Deklarationen slog vidare fast att judiska bosättningar i Palestina skulle främjas av mandatmakten, (Storbritannien); de skulle vara intensiva och innefatta alla sorters landområden, inklusive statlig mark, förutom den mark som behövdes för allmänna syften, (Artikel 6, i förordet). Statlig mark utgjorde den klart största delen av Palestina. Dessa landområden var ytor som inte ägdes privat (och togs med automatik över från den Turkiska myndigheten som besegrats av Storbritannien i första världskriget). Deklarationen om ett Palestinamandat kan verka partisk mot araberna men sanningen är den motsatta. För samtidigt skapade och garanterade Storbritannien och Frankrike, flera arabländer deras självständighet, (t ex Egypten och Syrien) i hela Mellanöstern som tidigare hade legat under turkiskt herravälde.

Dessutom, på Storbritanniens yrkande, begränsade Nationernas Förbund (NF) de judiska bosättningarna i de delar av Palestina som ligger öster om Jordanfloden, (Artikel 25), vilket utgör 80 % av hela Palestinamandatet. Sedan tog koloniminister Winston Churchill och styckade av hela detta enorma område från det judiska hemlandet och skapade ett territorium styrt av en arabisk beduinhövding, Abdullah. En totalt konstgjord stat kallad Transjordanien, (senare Jordanien) som aldrig tidigare hade existerat, skapades då. Araberna i västra Palestina är inte etniskt annorlunda än deras bröder i Transjordanien. Faktum är att det redan finns en palestinsk stat på huvuddelen av Palestina, befolkad av en palestinsk-arabisk majoritet, nämligen Jordanien. Det är en arabisk Palestinsk stat! Endast den kvarlämnade mindre delen väster om Jordanfloden, hälften så stort som Schweiz, reserverades för judarnas längtan efter ett nationalhem.

JUDISKA ”BOSÄTTNINGAR” ÄR LEGALA

På de återstående 20 % av Palestina, som även inkluderar Gazaremsan, ”Västbanken” och till och med en del av Golanhöjderna, har rätten för judar att bosätta sig där, aldrig blivit begränsad, upphävd, inställd eller ersatts av något annat. Rätten för judar att ha tättbebyggda bosättningar gäller hela området väster om Jordanfloden.

För somliga kan det vara chockerande att judar skulle ha laglig rätt att bo i Gaza, Hebron, Betlehem, Nablus, Ramallah eller var som helst i Palestina. Precis lika stor rättighet har de att bo där som i Haifa, Tel Aviv och Jerusalem. 1922 års deklaration om ett Palestinamandat har lika stor tillämplighet i Gaza, Judéen och Samarien (”Västbanken”) som i det övriga Israel inom den så kallade Gröna linjen, (inom 1967-års gränser).

Att förneka tillämpligheten av mandaträtten för judar att bosätta sig i Gaza är att förneka mandaträtten för judar att bo i Tel Aviv eftersom Palestinadeklarationen inte gör någon åtskillnad mellan dessa områden eller orter. Deklarationen är den juridiska grunden för alla judiska bosättningar var som helst i Palestina.

Någon kanske ifrågasätter om mandatdeklarationen har någon giltighet i dag när Nationernas Förbund inte längre finns. Storbritannien gav dessutom upp mandatet efter att ha misslyckats med att fullborda sitt uppdrag. Men, precis som giltigheten av ett testamente inte upphör bara för att den som skrivit det eller den som ska verkställa det har avlidit, har inte heller NF:s deklaration om ett Palestinamandat upphört att gälla.

Ironiskt nog har det till och med blivit så att Israel, som är den administrativa myndigheten i Palestina efter Storbritannien som övergav sin post, är nu under internationell lag skyldig att fullborda mandatets krav, inklusive att bosätta landet!

Vidare har FN som är NF:s efterträdare, bekräftat giltigheten av alla mandatets åligganden genom att innesluta dem i sin egen FN-stadga, speciellt i Artikel 80 (kallad ”Palestina paragrafen” på den tiden).

Rättigheten för judar att bosätta sig varhelst i hela Palestina väster om floden Jordan, är därför garanterad av både NF och FN, utan tvivel till besvikelse och förtret för förespråkarna av en andra palestinsk stat.

FN-RESOLUTION 181

Fastän att FN:s beslut 1947 till förmån för Delningsplanen, (se nedan) har fått en upphöjd plats i israelisk populärhistoria, är det faktiskt den tidigare Mandatsdeklarationen som juridiskt rättfärdigar den judiska staten och dess bosättningsrättigheter. I och med att Delningsplanen nyss blev nämnd är det dags att gå vidare till de Palestinsk-arabiska kraven.

I och med att Palestinierna aldrig haft en egen suverän stat med legala rättigheter till det omstridda territoriet, kan de inte hävda att Israel ockuperar deras land illegalt. Tvärtom, den judiska rättigheten därtill är fastslagen.

Palestinierna använder idag 1947-års Delningsplan, även kallad FN-resolution 181, för att understödja sina krav på Palestina eller de delar av Palestina de vill ha. Planen var ett förslag till att skapa en judisk stat och en till palestinsk-arabisk stat på de återstående 20 % av Palestina. Jordanien som är den första palestinska staten, vilket tidigare nämnts, utgör 80 % av Palestinamandatet. Detta är en till av historiens ironier, att hela Arabförbundet, inklusive det ”Palestinsk-arabiska ledarskapet”, förkastade Delningsplanen 1947 och inledde krig mot Israel i förtröstan på att arabisk militär styrka skulle avgöra tvisten.

Delningsplanen däremot, har ingen som helst juridisk giltighet i dag. Resolution 181 blev aldrig ett rättsligt dokument i internationell lag. Fastän FN:s generalförsamling godkände den, så ratificerade inte Säkerhetsrådet den. Säkerhetsrådet fick aldrig en chans att göra det då förhållandena på marken, nämligen den arabiska attacken mot Israel, gjorde resolutionen irrelevant. Israel hade accepterat resolutionen. Araberna förkastade den och startade ett krig istället. Resolutionen var beroende av attbåda sidor accepterade den och har inte stått kvar på dagordningen sedan dess. Endast resolutioner antagna av Säkerhetsrådet är giltiga rättsliga dokument. Resolutioner antagna av Generalförsamlingen är förslag, rekommendationer och uttryck för åsikter, men inte lagar.

Trots den absurda situationen med många resolutioner från flera av FN:s organ, inklusive Säkerhetsrådets resolution 1397 (mars 2002) som stöder palestinska krav på egen stat, i motsats till FN-stadgan, så finns det ingen lag som specifikt garanterar någon enda del av Palestina med erkända gränser till Palestina-araberna. Resolution 1397 bekräftar endast palestiniernas vision om en egen stat. Den ger ingen laglig rätt till en egen stat. Samtidigt gäller fortfarande rättigheterna för judar att bosätta sig överallt i Palestina.

Det var på grund av denna juridiska verklighet som USA:s dåvarande FN-ambassadör Madeleine Albright 1994 sa: ”Vi stöder inte beskrivningen av det territorium som Israel ockuperade under kriget 1967, som ockuperat palestinskt territorium.” Flera experter på internationell rätt, t.ex. Douglas Feith, Eugene Rostow och Stephen Schwebel, har övertygande visat på Israels juridiska rätt till Gaza och ”Västbanken”. (Schwebel har varit President i Internationella domstolen i Haag, och professor i juridik vid Harvard University).

Hur kan Israel ”ockupera” sitt eget land? Hur kan palestinierna kräva land som de inte har någon laglig rätt till? Anklagelserna mot Israel är orättfärdiga. De israeliska rättigheterna är obestridliga. De judiska ”bosättningarna” är absolut lagliga. Dessutom är anklagelsen att Israel bryter mot Fjärde Genevkonventionen ohållbar. Den konventionen är inte tillämplig då det inte handlar om ”ockuperat” land som tillhör en annan ”stat”.

FN, EU och internationella domstolar må motsäga och ignorera tidigare avtal och lagar som bekräftar Israels rättigheter, precis som kurderna under 80 år har ignorerats. Men Israel är inte och har inte heller varit en illegal ockupant.

Man kan ifrågasätta den intellektuella redligheten och etiska standard hos fördomsfulla reportrar och politiker som regelbundet använder stämpeln ”illegal ockupation”, och slår fast att det lagliga är olaglig, att det som är rätt är fel och att det rättvisa är orättvist.

”Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert! … Liksom eldsflamman förtär strå och halm sjunker ihop i lågan, så ska deras blomning flyga i väg som stoft, eftersom de förkastade HERREN Sebaots lag, och föraktade Israels Heliges ord.” (Jesaja 5:20, 24.)

Gabriel A. Goldberg

Översatt från engelska av Olof Amkoff. Artikeln återfinns i den messianska familjen Goldbergs nyhetsbrev Hashivah årgång XXVI, nummer 1, 2003. Det går att gratisprenumerera på denna mycket informativa och vederhäftiga publikation på adress: HASHIVAH, P.O. Box 23890, Jerusalem, 912 37, ISRAEL.

Den går att få på engelska och tyska förutom vissa specialnummer på svenska, de är XXV nr 1, XXVI nr 1 och nr 2.

Tokerier i Bibel 2000

Bibelkommissionen (BK) tillsattes av svenska biskopsmötet redan 1964, då med uppgift att bl a söka fastställa var själva kärnproblemet finns när man ska översätta Bibeln, och vad som är innersta orsaken till de skilda bibeluppfattningarna. Lite enklare formulerat: I vilken mening Bibeln är Guds Ord?

Frågan är illavarslande för den bibeltroende. Vi som tror på Guds Ord och låter Skrift tolka Skrift uppfattar självklart Bibeln som Guds Ord! Den saken behöver inte utredas!

Efter sex års mödosamt arbete hade de lärde i BK tänkt färdigt och kommit fram till följande slutsatser:

1. Bibelns skrifter liksom alla andra produkter av mänsklig verksamhet innehåller misstag och felaktigheter

2. Bibeln är oinskränkt mänsklig

3. Bibelns läror, även läran om rättfärdiggörelse genom tro, är bara mänskotankar

Den grundinställningen ledde till flera märkliga översättningar, sådana varianter som andra översättare inte presenterat. Här följer några exempel.

1. Skall ett folk fråga sina gudar?

Enligt Jes 8:19 skall ett folk fråga sin Gud.

”När de säger till er: ”Fråga andebesvärjare och spåmän, dem som viskar och mumlar”, så svara: ”Skall inte ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda till råds för de levande?” (Jes 8:19, Svenska Folkbibeln)

Enligt Bibel 2000 skall ett folk fråga sina gudar och inte Gud.

”Man säger till er: ”Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar!” - Ja, skall inte ett folk fråga sina gudar, be de döda om budskap och undervisning för de levandes skull?” (Jes 8:19, Bibel 2000)

Detta är ren villfarelse och en beskrivning av den ockulta ideologi som predikas av New Age.

2. Skall HERREN vara din framtids säkra grund?

I Svenska Folkbibeln står det i Jes 33:6 att HERREN skall vara din framtids säkra grund.

”Han skall vara din framtids säkra grund, rik på frälsning, vishet och kunskap. HERRENS fruktan skall vara Sions skatt.” (Jes 33:6, Svenska Folkbibeln)

Enligt Boken som är en reviderad och bearbetad utgåva av Levande Bibeln, står det att Herren är den säkra grunden i alla tider.

”Herren är den säkra grunden i alla tider, en källa till vishet och kunskap – ja, gudsfruktan är nyckeln till dessa skatter.” (Jes 33:6, Boken)

I Bibel 2000 saknas däremot första delen av versen, ”HERREN är din framtids säkra grund”.

”[---] En skatt som ger räddning är vishet och insikt, gudsfruktan är hans rikedom.” (Jes 33:6, Bibel 2000)

Om Bibeln är en hoper människomeningar som gäller idag och förkastas i morgon, är Herren inte någon fast grund. Översättarnas personliga uppfattning påverkar översättningen!

3. Treenigheten

Enligt NT 81, som är Bibelkommissionens översättning, är inte läran om en treenig Gud en klar biblisk lära, utan ett senare påhitt, en vidareutveckling inom fornkyrkan. Så står det i uppslagsdelen i NT 81 under orden ”ande, andlig”.

”Anden får alltså i NT efter hand personliga drag; två gånger nämns den som jämställd med Gud och Kristus (Matt 28:19; 2 Kor 13:13). Härifrån går sedan linjerna till fornkyrkans tänkande om Treenigheten.”

4. Jungfrufödseln

Jesus skulle enligt Jesaja födas av en jungfru.

”Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.”

(Jes 7:14, Svenska Folkbibeln)

Bibel 2000 har förändrat texten i Jesaja så att inte ordet ”jungfru” finns med.

”Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ‘Gud med oss’. (Jes 7:14, B2K)

I Matt 1:18-24 beskrivs hur denna profetia går i uppfyllelse.

Enligt NT 81 har Matteusevangeliet fel (!). I noten till Matt 1:23 kan vi läsa följande:

”Jungfrun skall bli havande: Orden, som hämtats från Jes 7:14, syftar i sitt ursprungliga sammanhang på en av Jesajas samtida, en ung kvinna inom det judiska kungahuset. Hon skulle få ett barn, i vars födelse profeten såg ett tecken på att Guds löften om hjälp skulle uppfyllas. Det ord som Matteus i anslutning till Septuaginta återger med ”jungfru” kan i hebreiskan användas även om gifta unga kvinnor.”

Det hebreiska ordet ”almah” i Jes 7:14 betyder en ung orörd kvinna. Varje gång ordet ”almah” används i GT är det faktiskt fråga om en jungfru. Genom att NT 81 skriver att ”jungfru” i hebreiskan kan användas även om gifta unga kvinnor, ifrågasätter man jungfrufödelsen.

5. Räcker kärlek för att bli känd av Gud?

I Bibeln står det att om någon älskar Gud är han känd av honom.

”Men den som älskar Gud, han är känd av honom.” (1 Kor 8:3, Reformationsbibeln)

Enligt Bibel 2000 räcker det med kärlek för att bli känd av Gud.

”men den som har kärlek, han är känd av Gud.”

(1 Kor 8:3, Bibel 2000)

Detta är en farlig översättning där människans kärlek skulle räcka för att behaga Gud och bli frälst. Så har man smidigt och lätt hoppat över synden, Golgata kors och Jesus försoningsverk.

6. Den Heliga Skrift

Svenska Folkbibeln och 1917 års översättning har skrivit ut ”Den Heliga Skrift” och underrubriken ”Gamla och Nya Testamentets kanoniska böcker” på titelbladet.

Bibel 2000 har däremot tagit bort ”Den Heliga Skrift” och underrubriken ”Gamla och Nya Testamentets kanoniska böcker” på titelbladets framsida.

Bibelkommissionen anser inte att Bibeln är en helig skrift.

Det här är en förförelse på hög nivå!

Vill du läsa mer om tokerierna i Bibel 2000 kan du läsa mer här.

Vem granskar RFSL?

RFSL är en förhållandevis liten organisation som under en lång tid har utövat ett stort inflytande på vårt land. Tyvärr är det ett inflytande som på många sätt är destruktivt, och jag tror inte att alla ser det eller kanske vill se det. Jag tycker egentligen inte om att skriva kritiska artiklar. Men jag tror det vore ett misstag att låta RFSL bli undantagen från kritisk granskning.

Organisationen har lyckats med konststycket att göra homosexualiteten till en så känslig fråga, att den som tycker något annat i frågan än RFSL måste gå på tå för att inte bli stämplad som homofob. Det är en skrämseltaktik som tycks ha gått hem i många sammanhang. De håller kurser av olika slag, bl.a. kurser för skolpersonal och vårdpersonal m.fl. för att ge en s.k. hbt-certifiering. De besöker också ungdomsgårdar där de kan vägleda ungdomarna in i RFSL:s syn på sexualiteten.

De skolor som låter sin personal utbildas för att skolan skall bli hbt-certifierad, ger fritt utrymme för RFSL att leda skolans personal, och i förlängningen eleverna, in i det perspektiv på sexualiteten som RFSL har. Genomförandet av en certifiering tar hela 6-8 månader. Men de nöjer sig inte med det. Efter två år måste certifieringen förnyas. Då får RFSL möjlighet att följa upp och ytterligare fördjupa sin undervisning i ämnet. Sedan fortsätter det på det sättet i tvåårsperioder. De ser sitt arbete som en process med mycket långtgående mål. Frågan är bara om alla ser det?

På en ungdomsgård som jag känner till bad de att få träffa ungdomarna utan fritidsledarnas närvaro, med motiveringen att göra det lättare för ungdomarna att prata om sexualiteten. Men det innebar ju samtidigt att ingen annan vuxen kunde vara med och bedöma vad RFSL egentligen säger till ungdomarna. Det verkar som om många litar på RFSL, eller är vi bara rädda för att ifrågasätta dem. I alla fall får de ett mycket stort utrymme att helt ostört genomsyra samhället med sina värderingar.

Vart vill de då komma med sin verksamhet? Ja, läser man principprogrammet i deras styrdokument, kan man se att deras mål är betydligt större än att vi skall behandla homosexuella och transsexuella på ett bra sätt. Där kan vi bl.a. läsa att ”RFSL anser att den självupplevda könstillhörigheten – könsidentiteten – måste respekteras av andra oavsett om man väljer att definiera sig som kvinna, man, neutral, både och, varken eller, något annat eller inte alls. Könsidentitet behöver inte stämma med iaktagbara fakta beträffande bakgrund och beteende. Inte heller behöver kön vara ett fast tillstånd, varken som identitet eller över tid.”  

Detta är inget mindre än normlöshet på det sexuella området. Och det är dit RFSL vill. De säger uttryckligen att de arbetar för att göra ungdomarna normkritiska. Bland de normer de ska vara kritiska mot finns bl.a. det de kallar för ”heteronormen” som ”bygger på tanken att det endast finns två kön, man och kvinna, som lever i heterosexuella parrelationer.”.  

En annan norm de ska vara kritiska mot är det de kallar ”mononormativitet”, en normativitet som dels handlar om att en person ”förväntas vara intresserad av personer av ett kön, liksom det förutsätts att det egna könet är entydigt”, och dels en normativitet som de säger ”leder till att man söker endast en person åt gången.” De vill alltså vägleda till en fri sexualitet utan hämningar där det inte finns något rätt eller fel. Där man inte nöjer sig med att män är med män och kvinnor med kvinnor, utan man skall kunna blanda och vara med båda. Man skall också kunna vara med flera samtidigt. För detta kräver RFSL respekt och att allt skall betraktas som lika normalt, lika rätt och lika bra. Vill vi verkligen att Sveriges land skall genomsyras av dessa värderingar?

Det smärtar mig att behöva rada upp så mycket kritik över något som jag gjort i den här artikeln. Jag vill betyga att ordet ”homofob” verkligen inte passar in på mig. Jag ser värdet i alla människor, det värde som Gud har gett oss alla i sin skapelse. Jag vill älska alla människor eftersom Gud gör det, och Jesus Kristus har värderat oss alla med offret av sitt eget liv. Samtidigt är det inte kärleksfullt att inte säga sanningen om att normlöshet är något som skadar oss människor och vårt samhälle. Att försöka lösa de problem som många hbt-personer brottas med genom att försöka sudda ut det Gud gjorde när han skapade oss till man och kvinna är ingen bra lösning, vare sig för hbt-personerna själva eller för vårt samhälle.  

Peter Larsson

Pastor i Svenska Alliansmissionen.

Guds härlighet i Sverige

Herre, vi vill se din härlighet i landet! 

I nedanstående artikel beskriver jag något av det motstånd som finns i andevärlden, ett aktivt och aggressivt motstånd mot det Gud vill göra i Sverige. Artikeln är ett sammandrag av ett inledande bibelstudium vid bönedagen i Finspång den 19 augusti 2000. Ur BED nr 3 från 2000

I en undersökning som presenterades nyligen i tidningen Dagen visade man att 18 % av befolkningen i Sverige tror på Gud, den lägsta siffran i Norden och den är sjunkande! I Finland är motsvarande siffra 42 % och växande. 

Vi talar om väckelse, vi ber om väckelse, vi längtar efter väckelse, vi hoppas på väckelse och vi tror att väckelsen är runt knuten, det bryter snart igenom.

Men det dröjer tydligen ett tag till.

Vad är det som håller emot? Vad är det för något som hindrar väckelsen att bryta igenom i vårt land?

I Argentina har en enda evangelist, Carlos Annacondia, fått bedja med över 2 miljoner människor till frälsning i sina kampanjer i början av 1980-talet. 

I Sydkorea har man upplevt en kontinuerlig väckelse sedan koreakriget på 1950-talet. Idag är bortåt 50 % av befolkningen kristen. 

I Nagaland i nordöstra Indien är nästan 100 % kristna, en väckelse som brinner med en märklig intensitet.

I staden Almalonga i Guatemala är 90 % av invånarna kristna. Samtliga fängelser har stängt för inge begår något brott längre. Alla krogar har också stängt för ingen dricker sprit längre. Guds välsignelse vilar över staden.

Och så kan jag hålla på att berätta från plats efter plats men inte från Europa eller Sverige. Det finns några enstaka exempel men de är snarare undantag.

Gud har lovat att hans härlighet ska uppfylla jorden. Det innebär med absolut nödvändighet att Guds härlighet också skall uppfylla Sverige.

Det blir en tidsperiod då mörkrets makter skall ersättas av ljusets, av Guds närvaro. Om detta skall ske hos oss måste vi fråga: Vad krävs det då av Guds folk för att detta ska ske? 
Gud gav jorden till människan att förvaltas av henne. Initiativet tas av Gud men gensvaret måste komma från människan innan något kan ske. 

Gud kom till Abraham innan domen drabbade Sodom och Gomorra, 1 Mos 18. Abraham bad Herren om nåd och förbarmande. Jesus säger i Matt 18:18 att det vi binder på jorden är bundet i himmelen och det vi löser på jorden är löst i himmelen. Detta är ett genomgående tema i hela Bibeln. Innan Gud gör något måste någon be honom därom. Gud gör alls intet utan att först ha uppenbarat det för sina tjänare profeterna säger profeten Amos. 

Herren vill komma med väckelse i vårt land, vi har hört om Smygehuk och Treriksröset, men det finns ingen automatik i det. Väckelsen kommer inte bara för att Gud vill det. Det måste finna människor som är beredda att ta hand om de nyfrälsta, att undervisa dem och leda dem, att bedja för dem och ta sig an dem.

Vad krävs det av Guds folk för att Herrens härlighet skall dra in i landet?


En profetisk insikt

Vi kommer aldrig att inse vilket arbete vi har framför oss om vi inte får en inblick i den andliga världen. En av de största motiven för den aktiva förebedjaren är när han/hon ser profetiskt vad som skulle kunna ske i den här nationen. Vi behöver därför en profetisk blick i förbönen vad Gud vill göra i Sverige. 

Jag vill dela några tankar som jag haft den senaste tiden och försöka beskriva vad jag tror ligger i vägen för ett andligt genombrott.

När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter för att leta efter en viloplats. Men om han inte finner någon tänker han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När han så kommer och finner det städat och pyntat, ger han sig av och tar med sig sju andra andar som är värre än han själv, och de går in och bor där. För den människan blir det sista värre än det första. Luk 11:24-26

Från detta Skriftens ord vill jag göra två påståenden. 

För det första talar Jesus om en människa dvs inte en speciell människa med en speciell bakgrund eller ställning i samhället utan kort och gott en människa vilken som helst, inte bara en man, inte bara en kvinna.

Av detta sluter jag mig till att det kan gälla en människa här och en människa där dvs flera människor, kanske en folkgrupp, kanske till och med en nation!

För det andra talar inte Jesus om en speciell ålder på människan. Jesus säger inte något om att det gäller bara barn eller bara vuxna. Av detta sluter jag mig till att det Jesus talar om gäller i alla tider, inte bara på Jesu tid utan även idag.
Dessutom finner jag inget ställe i Skriften som säger att den osynliga andevärlden, som Bibeln talar om på så många ställen, skall upphöra vid en viss tidpunkt, t.ex. när vi inträder i ett nytt millenium – 2000-talet. Det verkar rimligt att antaga att den osynliga andevärlden omkring oss är verksam i allra högsta grad – även idag!

Jesu undervisning om sju andra andar kan gälla även geografiska områden som platser, städer, nationer eller folkgrupper. Villkoret är bara att det finns folk i området. 

Onda makters manipulation bland folk märks främst av den kultur man lever i och vilka argument man har för att skydda sin kultur från förändringar.

Om onda andemakter ockuperar ett område har vi kristna makten, rätten och skyldigheten att driva bort detta, i Guds tid och med Guds kraft i Jesu namn, och skapa ett öppet område för Herren, Luk 10:19. Det kanske inte blir öppet till 100 % men det blir en sådan förvandling att hela området förändras och reflekterar en annan närvaro. 

Det är vad som hände i nationer som idag kallas för kristna. De var ockuperade av onda makter, vilket återspeglades i befolkningens liv och leverne och kultur. I t.ex. södra Kalmar län drack folk i början av 1800-talet i genomsnitt 53 liter brännvin per år och person! När evangeliet kom med sin befriande kraft bröts makten och bundenheten över folket. En ny närvaro etablerades, Guds närvaro.

Flera saker inträffade. Massorna kom till tro och det kristna livet och levnadsreglerna i Ordet accepterades. Hur folk levde började mer återspegla Guds närvaro än mörkrets. Livet byggdes på bibliska principer. Detta är vad som inträffade i många länder i väst. 

När folkväckelsen bröt fram i Sverige under 1800-talets senare hälft upphörde folk med att dricka sig fulla och började leva skötsamt. Sverige blomstrade industriellt. Många av våra stora företag grundades under den tidsepoken och efter ett par generationer låg vi i topp bland de rikaste länderna i världen.

Kristna principer låg till grund för undervisningssystemet och hälsovården. Kooperativa föreningar och fackföreningar uppstod som ett resultat av folkväckelsen. Politiken påverkades också. 

I exempelvis England blev många pastorer även fackföre-ningsledare under metodistväckelsens första årtionden vilket även påverkade den svenska folkväckelsen. 


En nation bort från Gud

När ett land förlorar Guds närvaro, sker det inte plötsligt utan gradvis. Det tar ett tag därför att den onda andemakten söker upp andra andemakter som är värre. Slutresultatet blir att det sista blir värre än det första då de värre andemakterna kommer in och etablerar sig i landet. När detta sker lämnar människorna inte bara sin kristna tro utan hela samhället förändras – familjen, skolan, de sociala och politiska strukturerna. Allt återvänder till det onda, inte som det var innan utan till något som blir sju resor värre. 

Det blir sju gånger svårare att evangelisera och vinna människor jämfört med tidigare. De onda andemakterna, som nu ges utrymme av folket i landet, tillåts nu bygga tankebyggnader i människors sinnen, skapa argument och ursäkter mot kristen tro. Vårt mål i bönearbetet är därför människornas sinnen. Där är fästena, där är ”tankebyggnaderna som reser sig upp mot kunskapen om Gud” 2 Kor 10:4-5, argumenten, resonerandet, idéerna, korrupt tänkande, allt motstånd mot kristen tro. Detta är vad som måste analyseras och brytas ner och ”läggas under Kristi lydnad”. 

Ett folk som återtagits av mörkrets makter är svårare att vinna för Herren. 

När man stoppar en skogsbrand tänder man ofta moteld för att den stora elden från skogsbranden inte ska komma vidare. Motelden är i det här fallet mörkrets makter som försöker stoppa väckelsens eld.

Säger det dig något om situationen i Sverige?

Jag tror att Gud ännu en gång vill låta sin härlighet komma tillbaka till Sverige. Men vad krävs av oss för att det ska ske?

Att sätta fyr på ett ”utbränt område” är en grannlaga uppgift.


Vad som hänt sedan Reformationen i Europa 

När Luther spikade upp sina 95 teser på dörren till Slottskyrkan i Wittenberg 1517 började reformationen. Boktryckarkonsten hade uppfunnits i Heidelberg några tiotal år tidigare. Luther utnyttjade detta och hade därför inga problem att sprida sina tankar utöver hela Europa. 

Efter Luthers död 1546 förklarade den katolske kungen Karl V krig mot protestanterna några år senare och den s.k. Motreformationen drog igång.

Den orene och onde ande, som Jesus undervisade om, försökte återvända till sin plats. 

Sverige hamnade med många nordtyska grevskap på protestanternas sida under bl.a. Gustav II Adolfs ledning. Kriget slutade med Westfaliska freden 1648 och protestantismen erkändes av katolska kyrkan. Europa blev en delad kontinent med protestanter i norr och katoliker i söder. Man hade stridit i nästan 100 år! Och striderna pågår ännu menar vissa historiker – på Nordirland.

Detta var ett försök av den onde anden att komma tillbaka. Det lyckades inte och ”sju andra andar, värre än den första” kom istället. Jag ska försöka beskriva några av dem, utan anspråk på fullständighet.


Upplysningstiden och franska revolutionen

Under 1600-talet gjordes stora framsteg inom naturvetenskap och teknik bl.a. genom Isac Newton och Johannes Kepler för att nämna några av många. Det gav grogrund för tanken att människan själv bestämmer över sitt öde. Tankarna utvecklades under Upplysningstiden på 1700-talet. Det var en period i Europas historia där Gud avsattes och människan hamnade i centrum. Kunskapen om rätt och fel finns nedlagt i människans väsen menade man. Tron på en Gud som aktivt griper in i världens gång försvann.

En ond ande höll på att få fotfäste i det kristna Europa.

Franska revolutionen i slutet av 1700-talet gick ännu längre och menade att kristen tro är förkastlig. Man arbetade aktivt på att allt religiöst förtryck skulle bort. I sin iver att fjärma sig från det Gud sagt: ”Sex dagar ska du arbeta och på den sjunde ska du vila” införde man 10-dagarsvecka. Robespierre var den som under några år ledde det arbetet efter idéer av Voltaire och Rousseau. 

Det slutade med Napoleonkrigen 1793 – 1814 som störtade hela de centrala delarna av Europa i blodiga krig, ja, även Ryssland drogs in i eländet.

Den europeiska människan avvisade Gud och störtade nationer i krig och obeskrivligt lidande. Det har hänt i historien gång på gång när människan avvisar Gud. 

En ond ande värre än den första hade fått fotfäste i det kristna Europa.


Metodismen och herrnhutarna

Pietismen bröt fram i Europa under senare delen av 1600-talet. Där betonades den personliga upplevelsen av tron och hur den skulle utformas i vardagen, en sorts from vardagskristendom. I Frankfurt, Tyskland, samlade Ph. J. Spener troende till uppbyggliga bibelsamtal i sitt hem, s.k. konventiklar, för att motverka den döda vanekristendomen.

De första samlingarna i Sverige med pietistisk inriktning skedde på 1690-talet i Karlskrona och Stockholm. Missväxt och andra olyckor runt sekelskiftet skapade en god tillväxt av rörelsen men på grund av starkt motstånd från det religiösa etablissemanget, som ville utöva kontroll och genom bl.a. konventikelplakatet 1726, omintetgjordes en självständig rörelse. Däremot fortlevde den som en inomkyrklig fromhetstyp ända in på 1800-talet.

Medan Europa var i lågor under franska revolutionen rörde Herren vid England genom bröderna Charles och John Wesley som tillsammans med George Whitefield fick vara redskapen för metodismens genombrott i England på 1740-talet och framåt. Medan folken på den europeiska kontinenten krigade upplevde England en nationsvid besökelsetid som berörde hela nationen många tiotals år framåt.

Metodismen spreds av engelsmannen George Scott även till Sverige och fick sitt genombrott genom Carl Olof Rosenius på 1840-talet. Senare bildades Evangeliska Fosterlandsstiftelsen – EFS. Därifrån bröt sig en grupp ut och bildade sedan Svenska Missionsförbundet – SMF.

En annan grupp som bildades i början av 1700-talet var ”Herrnhutarna” på greve Zinzendorfs gods i Herrnhut, Tyskland, där den Evangeliska Brödraförsamlingen bildades 1727. 

Bönen hade en mycket stor plats i den gemenskapen. Man bad dygnet om, varje dag under året - i 100 år! I bönearbetet föddes tanken på mission, som varit i det närmaste helt bortglömd fram tills nu. De blev en av de främsta i världen när det gäller mission. 

Herrnhutarna använde sina yrken som tältmakeri dvs deras yrke var inte deras främsta uppgift utan det var att evangelisera. Tältmakeri och mission var en livsstil. Köpmän var missionärer, snickare och andra hantverkare var missionärer. 

Under de första århundradena spreds evangelium genom judekristna köpmän överallt. När Marco Polo reste till Kina på 1200-talet, på den s.k. sidenvägen, fann han kapell på många platser. De första judekristna affärsmännen ville ha ett kapell att bedja i och de nyomvända samlades där. 

Det var en judisk - kristen livsstil som togs upp av herrnhutarna. Mission som den ska vara, utan hot, utan utnyttjande och utan förtryck, helt olik den mission som senare gick ut från kolonialmakterna. 

Under hela 1700-talet flammade det upp små väckelsehärdar över hela Europa, trots krigen. 

I Sverige fick pietismen fotfäste och på landsbygden fanns många präster inom Svenska Kyrkan som predikade Guds klara och rena Ord t.ex. Lars Levi Laestadius som samlade stora skaror i Norrbotten med början på 1840-talet. 


Kommunismens födelse

Karl Marx skrev Det kommunistiska manifestet i Köln och publi-cerade det 1848. Han utvisades ur Tyskland 1849 på grund av sin livliga propagandaverksamhet i tidningen Rheinische Zeitung. Han reste till London där han bodde större delen av sitt senare liv. Kommunismen utvecklades som ideologi under åren som följde. Karl Marx hade ett mycket stort inflytande i den processen. I London skrev han bl.a. Das Kapital som kom ut 1867. 

Ingen ideologi har som kommunismen skapat ett sådant genuint och ohämmat lidande bland nationer över hela världen. Enligt Pär Ahlmark har kommunismen bara under 1900-talet varit orsaken till 100 miljoner människors död!

”Kommunisterna dödar och lemlästar överallt där de kommer åt och de kristna följer efter och bygger sjukhus för att ta hand om de skadade” sa en missionär nyligen.

I den kommunistiska ideologin ryms inte medmänsklighet. Det har vi sett tydligt och klart när det gäller den ryska u-båts-olyckan i Barents hav nyligen. Besättningen fick dö där i u-båten. Först när olyckan blev känd internationellt kom hjälparbetet igång men då var det försent. Ingen överlevde av besättningen. 

Därför bygger man inte sjukhus eller andra sociala inrättningar som hjälper den svaga människan i tredje världen. Men man stöder istället gerillagrupper på många håll i världen och underhåller dem med vapen och minor. 

Ytterligare en ande, värre än den första, fick fotfäste i Europa.


Utvecklingsläran

Som ett resultat av resan med örlogsbriggen Beagle 1831 – 1836 till Sydamerika och i synnerhet Galapagosöarna sammanfattade och publicerade naturvetaren och läkaren Charles Darwin sina teorier om arternas ursprung i boken On the origin of species by means of natural selection, ett arbete som i ett slag gjorde Darwin världsberömd. 

Gud hade inte alls skapat djuren och människan, utan det var en naturlig utveckling från lägre livsformer, hävdade Darwin. 

Debatten som följde fick närmast religiösa övertoner. Den som inte ville tro på Bibelns skapelseberättelse hade här en fin möjlighet att tro på något annat. 

Kontentan av teorin om arternas uppkomst, som i Sverige snabbt blev till utvecklingsläran, är att den starke överlever på den svages bekostnad. 

Konsekvensen av utvecklingsläran blir att om jag är starkare än dig har jag rätt att slå ihjäl dig och göra kalops av dig i morgon! 

Men det tycks inte fungera på det viset. Jag undrar varför?

Utvecklingsläran lade också grunden för debatten om olika människorasers duglighet, rasbiologin och rashygienen. Den vita rasens överlägsenhet utvecklades som ideologi inom nazismen. 

Detta är skälen till att jag personligen avvisar Darwins teori om utvecklingen. Den är felaktig eftersom den har orsakat så mycket lidande. Den står dessutom i total motsats till Bibelns Gud som säger att alla människor har lika värde. 

Ytterligare en ande, värre än den första, fick fotfäste i Europa.


Missionsplaner inför sekelskiftet 1900

Under de senare 30 åren på 1800-talet pågick det samtal mellan missionsorganisationer i Tyskland och England om att samarbeta i mission, vad man kunde göra tillsammans för att nå hela världen med evangelium före 1900. Man var intresserad av att även inbjuda USA. Ungefär samma tankegångar vi har idag, att nå världen före år 2020. Många väldiga väckelser brann på den tiden, i England, Wales, USA, Indien, Kina m.fl. länder och Guds Ande var på gång över hela världen.

Människan, med sin korrupta och förmörkade tankevärld, sträckte sig ut efter dominans, makt och att exploatera. Medan de onda planerade sitt, planerade Gud en världsväckelse genom de system som då fanns. Det är intressant att notera att när stormakterna i Europa började fokusera på t.ex. Afrika, delade man in kontinenten i intressesfärer. Man drog nationsgränser. Syftet var inte längre mission utan makt och förtryck, utsugning och betryck. 

Den goda visionen om att nå världen med evangelium före år 1900 surnade. 

Vid missionskonferensen i Berlin 1885 beslutade man bl.a. om intresseområden i Afrika. Mission var inte längre det främsta målet. Mänskligt inflytande och nationella maktpositioner hade fått ersätta missionsuppdraget. 

Det som syns i världen återspeglar det som finns i det osynliga, i det himmelska. 

Den tiden var en period då Gud hade planerat för västvärldens nationer att inrikta sig på världsmission. Jag tror att det var en tid då Gud ville stödja sitt folk att slutföra det världsvida missionsuppdraget. Men de tragiska omständigheterna i Berlin 1885 ledde till ett annat resultat. 

Strax därefter, 1906, kom pingstväckelsen och den helige Andes kraft hamnade i centrum. Plötsligt frigjordes den helige Andes kraft på ett sätt som inte skådats tidigare. 

Vid denna tid, 1909, möttes kyrkoledare från hela Tyskland återigen i Berlin och beslutade: ”Vi vill inte ha med denna nya väckelse med den helige Ande att göra. För vi kan inte kont-rollera den!”

Ytterligare en ande, värre än den första, fick fotfäste i Europa.


Resultatet av att förkasta Gud

Vad blev resultatet av kyrkoledarnas beslut i Berlin 1909? Att man skulle förkasta det Gud gjorde genom den helige Ande i den övriga världen!

Kort därefter hamnade Tyskland i centrum av två världskrig, ja, till och med blev upphovet till dem. 

Samma sak hände under Upplysningstiden då man avsade sig Gud. Då ledde det till Napoleonkrigen!

Resultatet av de två världskrigen blev:

1. Ett otroligt stort antal döda och en obeskrivlig smärta för överlevande och efterlevande. 

2. Förintelsen utplånade nästan det judiska folkets möjligheter att bli kristna. I Yad Vashem-museet i Jersualem står det ”Vi skall aldrig tillåta oss att glömma!” Ett budskap om död och förintelse. Ett budskap från djävulen att aldrig glömma. Ett trauma, ett vapen från den onde som skapar en blockering mot kristen tro.

3. Visionen att nå världen med evangelium förlorades. Det tog nästan 100 år innan visionen om världsmission kom tillbaka igen. Jag påminner om konferensen i Lausanne 1972 och förbönen för 10/40-fönstret 1993, 1995 och 1997.

4. Det kristna arvet från fäderna förstördes. Det förekom så många väckelser på många platser under 1800-talet och början av 1900-talet. Världens underutvecklade nationer såg västvärlden som den kristna världen med hopp om hjälp och utveckling. Det var denna värld som plötsligt vände sig mot varandra och mördade varandra på en hittills helt okänd nivå och intensitet.

De nationer där Herren var mest verksam i olika väckelser var de nationer som bekämpade varandra!

Det orsakade en sådan vånda i hela världen att man skapade Nationernas Förbund, NF, och sedan Förenta Nationerna, FN, som skydd för liknande krig. 

Hela världen letade efter en nyckel till fred. 

Det var vid denna tiden som folk från New Age-rörelsen trädde fram och började tala om en ny världsordning. Tiden var inne att så ut tanken på en ny världsordning. 


Alice Bailey

Hon var en ockultist, en häxa, som öppet bekände att hon tjänade djävulen. Hon hade en andlig guide från Tibet, Djwhal Khul, och ytterligare två andliga guider. Hon skrev över 150 böcker i olika ämnen om livet varav de flesta finns på Internet, men hon sa att texten hon skrev var inte hennes utan hon skrev helt enkelt ner det hon hörde från andar i den andliga världen. 

Hon började skriva 1922 och skrev på diktamen från sina andliga guider. Det är vad hon själv sa. 

Boken Mänsklighetens problem (Problems of Humanity) kom ut 1947 första gången.

Den kristna traditionen har totalt misslyckats, skrev hon. Vi ser ju hur världen blivit tack vare de kristna nationerna. Vi måste finna alternativ till kristen tro och livsstil. En gammal person kan inte förändras men barnen kan, de som är under 10 år. Om barnens tänkande kan förändras är världen snart förändrad. Förändra tänkandet hos barnen och vi har en ny värld i morgon. De kommer som vuxna att genomföra det som de blivit lärda som barn.

Alice Bailey fick följande strategi från sina andliga guider för att rasera det kristna inflytandet och befria människor från kristendomens begränsningar och att återta det som förlorats till kristendomen.

1. Driv bort Gud från skolan och gör honom betydelselös 
i det dagliga livet.

2. Bryt kommunikationen mellan barn och föräldrar så att föräldrarna inte kan överföra sin kristna tro till barnen. Befria barnen. Utveckla en frihet för dem i sättet att uttrycka sig. Barnen ska ges lika stor rätt som föräldrarna. Befria barnen och låt dem finna sin egen väg i livet, dvs beskydda barnen från de äldres påverkan. 

3. Barnen ska introduceras till och lära sig om den andliga världen genom skolan. Kristen tro får inte förekomma. TM är ok och yoga etc men Jesus ska förbjudas. En generation ska uppstå som är främmande för Jesus och kristen tro. 

4. Befria folk från inskränktheten och begränsningarna i kristen tro. Ge dem frihet. Om du gillar det – gör det! För 50 år sedan levde folken i Europa i äktenskap efter bibliskt mönster. Förändringen mellan 1945 – 1960-talet var knappt märkbar och kom gradvis. Men från 60-talet till idag har hastigheten på förändringen när det gäller sexuell frihet ökat, frihet från kristna restriktioner. 

5. Folk måste få utöva sin sexualitet som de vill så länge det inte gör våld mot en annan människa. (Förresten, vem avgör den frågan?)

6. Sexuell frihet innebär frihet från graviditet. Aborter måste därför göras tillgänglig för dem som vill. En accepterad världsstandard måste etableras.

7. Bryt ner familjen! Alla har en andlig struktur, ett skelett, inom sig. När någon träffar en annan person med en liknande andlig struktur uppstår en kontakt. Ni ska vara tillsammans. Där finns er lycka. Om ni inte är tillsammans blir ni olyckliga. När ni tröttnat på varandra söker du en annan vän för relationen kan inte förbättras. Bryt förhållandet! 

Denna inställning leder till lösa förbindelser och inga varaktiga förhållanden. Målet är att bryta ner familjen.

8. Sätt de homosexuella fria

9. Korrumpera konsten! Använd massmedia, tidningar, veckopress, radio, TV, film och video. Visa dekadens. Kontrollera massorna med massmedia och låt de acceptera snusket som standard. 

10. Till sist: Se till att kyrkan och de kristna accepterar dessa förändringar! 


Har den ockulta, nedbrytande sataniska strategin slagit igenom i Sverige tycker du? 


Gud ropar till oss: Hur länge skall jag vänta?

”Jag har ett uppdrag åt dig men om du inte tar det trots att jag sträcker ut mina händer och har förberett dig för det, förkastar du min kallelse och jag måste förkasta dig!” Ords 1:22-26

I Jesaja 59 beskriver Herren ett korrumperat samhälle genomsyrat av ondska, ett samhälle på obestånd, nära kollaps. Efter en lång beskrivning av de onda yttringarna utbrister Herren förvånat:

Detta såg Herren, och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns. Han såg att ingen trädde fram, han förundrade sig över att ingen grep in. Jes 59:15-16.

Uttrycket ingen "grep in" är i den engelska King James översättning av Bibeln översatt med "förebedjare"! Jfr 1 Mos 18:17, 23!

Vad är ditt svar?

Herren välsigne dig
Sten-Åke Bredmar

Ur BED nr 3 2000

Källor: 
- Alice Bailey & Djwhal Khul, Problems of Humanity, finns på Internet 
- Bibelstudier med John Mulinde, Uganda