Bibel 2000 - en kommentar av SÅ Bredmar

Mitt första möte med den nya översättningen var NT81. Nya testamentet hade fått en ny modern språkdräkt och jag var väldigt glad för det! Språket i 1917 års översättning var ålderdomligt. Men ju mer jag läste NT81 desto större olust kände jag.

En oförklarlig osäkerhet kom över mej. Jag har lärt mig sedan barnsben att tron på Jesus skall vårdas och Bibelns värderingar får inte nonchaleras. Här var det en annorlunda text där till exempel den tredje personen i gudomen, den Helige Ande, avklätts sin personlighet och ersatts med ett neutrum, den heliga anden. (Kanske på benägen uppmaning av feministteologer?)

I kommentarerna fann jag att ”Anden får i NT efterhand personliga drag; två gånger nämns den som jämställd med Gud och Kristus. Härifrån går sedan linjerna till fornkyrkans tänkande om Treenigheten.” Översättarna väljer att kalla den Helige Ande för ”den”. Jesus säger ”han” om Anden, ”han skall lära er ...”. Likaså menar man tydligen att den helige Ande inte fanns med från skapelsens början som tredje person i gudomen utan uppstod som en rent mänsklig konstruktion på 300-talet!

När Jesus och Paulus ska undervisa om den yttersta tiden börjar de båda med att peka på bedrägeri, manipulation och lögner. Av det förstår vi att det är av yttersta vikt att granska vad som sägs och inte ta emot allt. På senare tid har vi ju sett ett begynnande avfall från klassisk kristen tro bland flera kyrkor och samfund.

Jesus varnar: Se till att ingen bedrar er! Matt 24:4
Paulus varnar: Låt ingen bedra er på något sätt. 2 Tess 2:3

Vad är då bibelkommissionen (BK) för ett sällskap och på vems uppdrag har man arbetat? Vilka intentioner presenterar BK i sin rapport ”Bibelsyn och bibelbruk” när det gäller metoder och värderingar i översättningsarbetet?

BK tillsattes av svenska biskopsmötet redan 1964, då med uppgift att bl a söka fastställa var själva kärnproblemet finns, och vad som är innersta orsaken till de skilda bibeluppfattningarna. Lite enklare formulerat: I vilken mening Bibeln är Guds Ord?

Frågan är illavarslande för den bibeltroende. Vi som tror på Guds Ord och låter Skrift tolka Skrift uppfattar självklart Bibeln som Guds Ord! Den saken behöver inte utredas! Efter sex års mödosamt arbetet hade de lärde i BK kommit fram till följande slutsatser:

- Bibelns skrifter liksom alla andra produkter av mänsklig verksamhet innehåller misstag och felaktigheter
- Bibeln är oinskränkt mänsklig
- Bibelns läror, även läran om rättfärdiggörelse genom tro, är bara mäniskotankar

Under de stora naturvetenskapliga upptäckternas tid på 1800-talet fanns det gott om kristna teologer, sk liberalteologer, som menade att kyrkans enda chans att överleva var att bli lika vetenskaplig som den sekulära vetenskapen. För att uppnå detta mål började man systematiskt "avmytologisera" Bibeln, dvs man förnekade varje slag av övernaturliga händelser i bibelberättelserna.

Man jämförde Bibeln med vad som fanns av utombibliska teorier och läror i historiskt och arkeologiskt hänseende, och om dessa och Bibeln inte stämde överens förklarade man frankt att det var Bibeln som hade fel! Dessa "kristna" teologer var mer ivriga att förneka Bibeln än någon annan! Och deras tankegångar hänger envist kvar som ett otrons mörka moln över de teologiska fakulteterna, fast det senaste seklets arkeologiska upptäckter på punkt efter punkt bevisat att Bibelns historiska uppgifter är korrekta!

Detta är i stort vad den historisk-kritiska bibelforskningen är: ett instrument i förnekelsens tjänst, konstruerat för att riva ner Skriftens auktoritet och ifrågasätta dess sanning. ”Skulle väl Gud ha sagt ...?! är en gammal fråga från Edens lustgård som nu dykt upp i ny tappning. Någon har sagt att det är bara en rad i trosbekännelsen som inte förnekats av liberalteologin, och det är "led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och blev begraven".

Bibelforskningen utger sig, naturligtvis, för att arbeta utifrån strängt vetenskapliga grunder, och eftersom man förnekar att Gud inspirerat Bibeln menar man att Skriften ska tolkas och förstås på samma sätt som man nalkas vanlig, mänsklig litteratur som t.ex. av Shakespeare eller Selma Lagerlöf.

Utgångspunkten är således att inget av det övernaturliga som Bibeln berättar om har egentligen hänt. Allt sådant sägs vara myter och sagor. Någon Gud som ingriper i skapelsen med åsidosättande av naturlagarna finns inte enligt det här synsättet. Sådant som inte kan verifieras med den empiriska vetenskapens metoder erkänns inte existera.

En sådan Bibel används vid gudstjänster och personlig andakt! Vad får det för konsekvenser för vårt kristna liv tror du?

Kristen kan man enligt min mening inte vara om man förnekar Bibelns berättelser om Guds övernaturliga ingripanden. Profetiorna, jungfrufödseln, underverken, försoningen, uppståndelsen, pånyttfödelsen, rättfärdiggörelsen – hela den kristna trons grund är övernaturlig, och vill man inte stå på den grunden genom att erkänna den, då kan man inte vara kristen.

Den som förnekar att Jesus är Kristus, den som förnekar Fadern och Sonen och Anden, den som förnekar att Jesus är Gud, den personen är inte kristen enligt Bibelns definition, han är "antikristen" – hör Antikrist till, 1 Joh 4!

Efter det att BK omsorgsfullt har klargjort sin ståndpunkt ger man sig i kast med att översätta Guds Ord förutsättningslöst!! Det är att dra ett löjets skimmer över hela översättningen. Om Gud finns, handlar han som om han inte finns, menar man! Lika litet som man med vetenskapliga metoder kan bevisa att underverken i Bibeln verkligen hände, lika litet kan man bevisa att de inte hände! Frågan om Gud, och Guds ingripanden, ligger helt enkelt utanför den faktabaserade vetenskapens område! Och det vet varenda människa som arbetat något litet med vetenskap, utom de lärda herrar som håller på med religionsvetenskap!

Att kalla detta för ett objektivt och förutsättningslöst förhållningssätt är enbart skrattretande. På sin höjd kan ett sådant gäng gudsförnekare presentera en parafras!

I den följande texten använder jag förkortningarna 1917 = 1917 års översättning, SFB = Svenska Folkbibeln och BK = Bibel 2000. Vidare använder jag ibland Strongs ordlista där alla Bibelns ord är listade och numrerade och översatta till engelska. Den används internationellt och bygger på orden i King James Version från 1611. (Dessutom har jag 34 olika bibelöversättningar, svenska. engelska och tyska och ett flertal ordböcker som jag jämför med.)


2. Hur översätter man vad Bibeln säger om Jesus?

2.1 Jesaja 53

Alla känner vi ju till profeten Jesajas utsaga om Jesus i Jes 53. I en not till Jes 52ff har man följande kommentar:

Avsnittet 52:13 – 53:12 är svårtolkat. Ställvis är texten sannolikt skadad och översättningen är osäker. Tjänaren, som här beskrivs som lidande, död och upprättad, kan liksom annars i Jes 40 – 55 avse Israel eller en grupp inom folket. Enligt en annan tolkning är tjänaren en person, t.ex. profeten själv eller en kung. I NT tillämpas utsagorna om den lidande tjänaren på Jesus.

Jag undrar om man på pin kiv väljer att ignorera dessa texters profetiska riktning. Alla bibel-troende läsare genom århundradena vet att detta avsnitt syftar på Jesus!

Att påstå att detta avsnitt handlar om en grupp i Israel eller profeten själv är kvalificerat nonsens och gör ju att man förlorar all tilltro till översättningen och BK. Jag hyser ingen aktning för dessa lärda herrar när de hanterar Guds Ord på det viset. Jag undrar om de är fälsta?!

Men kanske man har ett annat syfte?


2.2 Är Jesus sann Gud?

Joh 1:18
SFB: Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd.
BK: Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

Fråga: Är inte Jesus sann Gud? BK menar tydligen att Jesus inte helt och fullt var Gud eftersom man stavar Gud med g? Detta måste skapa förvirring hos konfirmander och nyfrälsta som vill lära sig något om kristen tro.

Joh 1:34
SFB: Jag har sett det och har vittnat att han är Guds Son (5207).
BK: Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde (5207).

Fråga: Är inte Jesus Guds Son? Är han bara en utvald människa? Att använda ordet utvalde har översättarna själva hittat på. I den grekiska grundtexten står ett vanligt ord för son (Strongs 5207). I Jak 2:5, 1 Petr 2:4, 6 och 1 Petr 5:13 finns orden utvälja (Strongs 1586) och utvald (Strongs 1588). Varför inte översätta med Son när grundtexten har det ordet?

Joh 1:49
SFB: Rabbi, du är Guds Son (5207), du är Israels konung.
BK: Rabbi, du är Guds son (5207), du är Israels konung

Fråga: Här står samma ord som i vers 34 men nu översatt till son! Varför är man inte konsekvent? Det är annars samma ord i grekiskan både i v 34 och i v 49, Strongs 5207. Föresten varför har man litet s i Guds son? För att skapa förvirring och osäkerhet? Vad ska en nyfrälst tro? Eller en konfirmand?

Hebr 1:9
SFB: Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
BK: Därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina likar.

Fråga: Är inte Jesus sann Gud? Är detta ett exempel på objektiv översättning? Det ger i vart fall mig intrycket av översättarna låtit sin högst personliga uppfattning få färga denna viktiga vers! Därför är detta en korrekt översättning utifrån deras tro men det är långt ifrån klassisk kristen tro. Jfr den Niceanska trosbekännelsen. Jesus är sann Gud och sann människa på samma gång. SFB ligger närmare den klassiska sanningen.

Rom 1:3-4
SFB: Evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från det döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre.
BK: Evangeliet om hans son, som till sin mänskliga härkomst var av Davids ätt och genom sin andes helighet blev insatt som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från det döda: Jesus Kristus, vår herre. (Min kursivering)

Fråga: Vid jämförelse av dessa två översättningar kan man uppfatta det som att Jesus blev Guds Son först vid uppståndelsen från det döda, dvs innan dess var han inte Guds Son utan bara en god människa. SBF säger att den Helige Ande bevisade att Jesus är Guds Son. BK påstår att Jesus blev Guds son (obs litet s!) genom sin andes helighet och därefter blev Guds son.

I ytterligare ett 40-tal verser i NT är Guds Son skrivet Guds son. Varför använder man liten bokstav? Om man inte vill visa ringaktning mot Jesus vad vill man visa då?

Den helige Ande upphöjer alltid Jesus och ärar alltid honom. Vilken ande ligger bakom bibel-kommissionens arbete?

Handla nu vist, ni kungar, låt varna er, ni domare på jorden!
Tjäna HERREN med fruktan och gläd er med bävan! Ge Sonen hyllningskyss (1), så att han ej blir vred och ni går under på er väg, ty snart kan hans vrede upptändas. Saliga är alla som flyr till honom. Ps 2:10-12 SFB


3. Den helige Ande

Här är ytterligare ett märkligt exempel på hur illa man hanterar bibeltexten och hur gärna man låter texten följa de senaste trenderna. Kan det vara så att man ändrat namnet på den helige Ande till den heliga anden för att möta feminist-teologernas behov av att göra Gud könsneutral? Eller är det för att visa förakt för vår väldige Gud, vår Fader, den Helige och upphöjde?

Jämför böjningsformerna Erik den helige eller den heliga Birgitta eller den heliga boken!

1 Mos 1:2
SFB: Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.
BK: Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet.

Fråga: Av de 34 översättningar som jag har tillgång till är det bara tre som valt att använda orde ”gudsvind”. Majoriteten använder Guds Ande.

I Notboken berättar man om Guds kamp mot kaos-havet, djupen, men att Gud segrar till slut över urhavet, enligt noten till Ps 89:10. Det var ju för väl att Gud segrade över ur-havet!

Man kan fundera på vilken uppfattning BK har om Gud.

BK menar också att den helige Ande efter hand får personliga drag men så var det inte från början. Anden fick sin slutliga form på 300-talet e.Kr menar man.

Man bortser då helt från Bibelns eget vittnesbörd om den helige Ande, bl.a. att Anden talar Apg 13:2, ber för oss Rom 8:26, blir bedrövad Ef 4:30, kan frestas Apg 5:9, förhärligar Jesus Joh 16:14, lär och påminner oss om allt vad Jesus sagt Joh 14:26, hjälper oss i vår svaghet Rom 8:26 m.fl.

Gud förändras inte Mal 3:6. Han är alltid densamme, Hebr 13:8.

Joh 14:16-17
SFB: Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er.
BK: Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den.

Fråga: Varför inte visa vördnad för Gud och stava anden med stor bokstav? Är den helige Ande (maskulinum) han eller den heliga anden (neutrum) den? Jfr vers 26 och Apg 20:28 m.fl. där man använder han om Anden. Mycket förvirrande! Jag får återigen det intrycket att översättarna inte har en personlig erfarenhet av Anden. Är de möjligen ”av världen”?

Apg 20:28
SBF: Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod.
BK: Ge akt på er själva och på hela den hjord som den heliga anden satt er att ha uppsikt över, för att ni skall vara herdar för Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod.

Fråga: BK:s översättning skapar enbart förvirring! Är Jesus Guds Son fullt ut? Är han Gud, Sonen?


4. Den aronitiska välsignelsen

I 4 Mos 6:24-25 väljer man att återge den Aronitiska välsignelsen med svensk presens indikativ (2), vilket plötsligt förändrar hela innebörden av texten. Bibel 2000 översätter:

”Herren välsignar dig och beskyddar dig. Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd. Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.(3)”

Hebreiskan har här en böjningsform som utrycker en önskan om något, dvs. ”må Herren välsigna dig”, vilket med en svensk konjunktiv blir ”Herren välsigne dig”, som 1917 års översättning mycket riktigt översätter.

Problemet med BK:s översättning är att grundtexten utrycker en önskan vilket de alltså inte återger utan att deras översättning med svensk indikativ närmast får en helt annan innebörd, ”härmed välsignar dig Herren” vilket grundtexten inte uttrycker.

I slutet av bönen ersätter man ordet frid med fred.

Alltså, genom sin iver att vara begriplig för medelsvensson leder BKs översättning fel och skapar en ännu mer urvattnad svenska och utövar aktiv dödshjälp på verbformer som man skulle kunna blåsa liv i och därmed skapa ett vackert bibliskt språk.


5. Fader vår

Jag känner stor olust inför de nya formuleringarna i Fader Vår.

Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket, din är makten och äran, i evighet.
Amen.

Samma sak som jag nämnt ovan om Välsignelsen gäller här. Genom att slopa konjunktivformen t.ex. helgat varde ditt namn, som betyder en ödmjuk och innerlig önskan, till ”Låt ditt namn bli helgat” förändras innebörden till en uppmaning. Ett tydligt exempel är ”Leve jubilaren!” som är något helt annat än ”Låt jubilaren leva!”

”Låt ditt namn bli helgat” är en besynnerlig bön. Det är väl inte Gud som utgör hindret för att hans namn skall helgas!

”Låt din vilja ske” Jag kan inte tänka mig att Gud skulle vilja något annat än att hans vilja skall ske. En uppmaning till honom att låta hans vilja ske verkar därför meningslös.

”Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.” Sambandet mellan Guds förlåtelse och vår förlåtelse beskrivs i Ef 4:32: ”Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus.” Eftersom Gud redan har förlåtit oss, skall också vi vara villiga att förlåta dem som är skyldiga oss någonting! Eller skall det vara tvärtom? Skall Gud förlåta oss våra skulder eftersom vi redan har förlåtit våra medmänniskors skulder? Det låter bakvänt! Det är väl ändå den bedjande som förklarar sig villig att följa Guds exempel och förlåta.

”Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda.” Detta är en motsats till Davids bön i Ps 139:23, ”Rannsaka mig, Gud, och känn mina tankar, pröva mig, och känn min oro, se om min väg för bort från dig, och led mig på den eviga vägen.” Nu ska vi plötligt be Gud bevara oss för prövningen, som jag redan tackar för! Jag känner en stor osäkerhet och motvilja till detta sätt att bedja! Enligt min mening ska vi tacka för prövningen som verkar mognad, Rom 5:3-5, och undanbe oss frestelsen, dvs låt oss inte föras in i sådana situationer att vi frestas till avfall.

Martin Luthers förklaring duger än i dag. I den står det: »Gud frestar ingen, men vi ber i denna bön, att Gud skall beskydda och bevara oss så att djävulen, världen och vårt eget kött inte bedrar och förför oss till vantro, förtvivlan och andra svåra synder och laster.» Det säger jag Amen! till.


6. Trosbekännelsen

Några församlingar använder psalmen 766 som trosbekännelse i gudstjänsten. Där står det i tredje versen: Jag tror på en Gud som bor inom mig och som bor i allt utanför ... Detta är ett uttryck för den syn New Age har och jag vill bara varna för dessa tendenser. New Age har inget i kyrkan att göra eller med kristen tro över huvud taget!

Slarvar vi med det ena är det lätt att ta till sig andra ockulta begrepp, t.ex. Frälsarkransen, framtagen av frimuraren av 11:e graden Martin Lönnebo. På frälsarkransens hemdsida nämns inte namnet Jesus alls. Målet med frälsarkransen är fred och synkretism(4). Sedan läggs Bibeln åt sidan i konfirmationsundervisningen och ersätts med frälsarkransen, sedan blir det aktiviteter som drar allt länrge och längre bort från Ordet. Det blir Harry Potterdagar, bildäckbytardagar och liknande jippon och färre och färre tillfällen med Guds rena oförfalskade Ord - människor till frälsning och upprättelse!

I vissa församlingar använder man följande trosbekännelse:

Jag tror på Gud, den allsmäktige Fader, himlens och jordens skapare.

Jag tror på Jesus Kristus, Hans ende Son, vår Herre, som blev människa genom den Heliga Anden, föddes av jungfrun Maria, led under Pontius Pilatus, korsfästes, dog och begravdes, steg ner till dödsriket, uppstod från de döda på tredje dagen, steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faders, höga sida, och skall komma därifrån, för att döma levande och döda.

Jag tror på den Heliga Anden, den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap, syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse, och det eviga livet.

Amen.

”den allsmäktige Fader” vad är detta för konstruktion? Säger man ”Den röda bok”? Heter det inte den allsmäktige Fadern, om man nu nödvändigtvis vill ändra texten? Det är tröttsamt med alla dessa undermåliga förändringar!

Den heliga anden har jag kommenterat tidigare, se punkt 3.


7. Övrigt

Jag vill ge ytterligare ett exempel på obegriplig översättning, Jes. 1:18. Ni som var med på väckelse-mötenas tid kommer säkert ihåg när man bjöd in människor till frälsning brukade predikanten ofta citera Jes. 1:18. Det klara och tydliga löftet från 1917 och SFB säger

SFB: Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.
BK: Låt oss gå tillrätta med varandra, säger Herren. När era synder är scharlakansröda, kan de då bli vita som snö? När de är röda som purpur, kan de då bli vita som ull?

Fråga: Men varför göra något enkelt och tydligt när man kan krångla till det? På BKs översättning kan man ju både svara JA och NEJ!


8. Avslutande kommentar

I kyrkans officiellt antagna lärobok i kristen tro, Lilla Katekesen, antagen av kyrkomötet 1878 och fastställd av konungen samma år sägs det så här:

"Den heliga Skrift är Guds Ord, som genom den helige Andes ingivelse är skrivet av profeter, evangelister och apostlar, oss till undervisning, bättring, tröst och evig salighet".

Detta gäller inte längre. Av det förstår jag att tidens slut närmar sig, 2 Tim 3:1-5.

Genom att använda Bibel 2000 i våra gudstjänster sanktionerar vi innehållet i Bibel 2000 och ger översättningen legitimitet. Vi öppnar upp för en bibelkritisk syn på Ordet.

Vargen är ute efter fåren! Var finns herdarna?

Sten-Åke Bredmar


Fotnoter

1. ”Ge Sonen hyllningskyss” Den meningen har man tagit bort från Bibel 2000. "Hyllen sonen", står det i 1917

2. Indikativ är ett modus (böjningskategori hos verb) som i huvudsak används för att uttrycka faktisk information. Det är det överlägset mest använda moduset i svenskan, och kan sägas vara grundmodus. Övriga svenska modus är imperativ och den sällsynta konjunktiven.

Exempel: Indikativ: Olle lever länge, Imperativ: Olle, lev länge!, Konjunktiv Länge leve Olle!

3. Fred är ett tillstånd av harmoni, med en total avsaknad av öppen fientlighet. Termen används för att beskriva avslutet eller en avstanning av internationell konflikt; i detta sammanhang är fred den direkta motsatsen till krig. Fred kan också beskriva ett förhållande mellan ett antal partier, karaktäriserat av respekt, rättvisa och välvilja. Mer generellt så kan fred också beskriva en persons inställning till sin omgivning, såsom fridfull kan beskriva ett lugn, eller en tystnad.

Med frid menas en sinnesstämning som är motsatsen till oro och som dessutom innebär lugn. När man säger att det råder frid på en plats menar man att där är fritt från orosmoment. Frid och ro betecknar samma sak. Observera skillnaden mellan 'frid' och 'fred', där det senare ju är motsatsen till krig. Det är korrekt att säga 'gå i frid' och felaktigt att säga 'gå i fred'.

4. Synkretism = religionsblandning dvs Jesus är inte enda vägen till Gud.


Källor:
Bibelsyn och bibelbruk, Lund 1970
Notboken till Bibel 2000, Libris, Örebro 2001
Frälsarkransens hemsida http://www.fralsarkransen.se/
Wikipedia


Insända kommentarer

Hej Sten-Åke!
Angående Bibel 2000 (NT)

Det är två parametrar som påverkar en bibelöversättning.
1. Den andliga inställningen/uppfattningen hos översättarna.
2. Vilken 'grundtext' som används.

Punkt 1 känner vi till att den kunde vara bättre.
Punkt 2 är också väldig viktig. Det handlar om att man i Sverige fr.o.m 1917 års översättning och framåt (undantagandes smärre varanter, typ Gierts, Åkesson osv) och inklusive Folkbibeln har använt sig av en, som många tycker, diskutabel grundtext.

Den bättre grundtexten, Textus Receptus, har inte använts i svensk kyrkobibel efter Karl XII:s Bibel och utgåvan 1883. Projektet Reformationsbibeln använder sig dock av Textus Receptus och har gett ut NT efter den grundtexten. Tråkigheterna i Bibel 2000 slipper vi nog där misstänker jag.

Du kan läsa lite intressant om denna Reformationsbibel på hemsidan http://www.bibel.se/

Hälsningar Torsten

-----------------------------------------------------------------------

Hej Sten-Åke,

Personligen tror jag att hela min generation har haft en bibelöversättning som haft som mål att förvirra oss och föra oss vilse i tron. Jag har blivit mycket styrkt i den uppfattningen efter att jag skaffat mig reformationsbibelns nya testamente som Torsten kommenterat. Den bibelöversättningen har jag läst nu i över ett år och det finns en mycket tydlig skillnad om man jämför med andra översättningar. Den är mera klar och logisk och man får upp ögonen för sådant som man inte uppfattat tidigare i de mera finkänsliga nyanserna i språket. Nu översätter man gamla testamentet och har någon del av det utlagd på sin hemsida.

Jag rekommenderar alla som inte skaffat denna översättning att göra det snarast och komma in i en ny upplevelse av bibeln. Se, www.bibel.se

Börje Persson

----------------------------------------------------------------------

Hej
Jag läste artikeln om "bibel 2000 en kommentar". I slutet kommenterar SÅ Bredmar ordet "fred". Jag brukar tänka så här angående fred eller frid.

Under kalla kriget rådde fred mellan USA och Sovjet, men inte frid. Jag själv tycker att det är ett tydligt exempel på skillnaden mellan orden.

MVH
Lennart H

----------------------------------------------------------------------

Hej

Tack SÅ Bredmar för att du tog upp bibel 2000! Det är viktiga ordval som tagits upp här. Det är så typiskt i denna yttersta tid som jag tror vi lever i, att t o m Bibeln, Guds Ord ska till en viss del "omarbetas" så att det sanna evangeliet förvrängs... och det är liksom medvetet smygande, för att folk ska bli vilseledda.

Och Frälsarkransen. Äntligen någon som tar upp detta. Jag har pratat med pastorer, meilat, samt pratat med andra kristna om Frälsarkransen men INTE fått något gensvar! Dom verkar inte ha någon åsikt om den! Jag upplever verkligen Frälsarkransen och dess stenar och pärlor, (det är ju ett radband!) som ockult och påminner om New Age filosofi om stenars inverkan på människors liv. Betlehemskyrkan i Göteborg och andra svenska kyrkor tillämpar Frälsarkransen. Det är konstigt att kristna går på sådant! Då är inte Jesus i centrum, verkar det som. Också tidstecken!

Var ska jag finna någon tro, när jag kommer tillbaka till jorden, säger Jesus.

Hälsningar
Yvonne

---------------------------------------------------------------------

Tusen tack S.Å. Bredmar, för din artikel om Bibel 2000 och även
klarspråket omkring den s.k. Frälsarkransen!

Skönt att någon över huvudtaget tar upp Frälsarkransen till diskussion och vad den står för. Några ... har insett att den står för en ockult (från början importerad från buddismen) inbrytning i våra församlingar, men många kristna - t.o.m. pastorer - har inte förstått vad den står för utan bjuder glatt in den i söndagsskolor och andra grupperingar, typ studiecirklar. En sak har man med säkerhet sett, där Frälsarkransen går in, där går Alpha ut, och därmed förlorar man dem som söker Jesus i
den kristna tron.

Du pekar på flera ställen där man genom ordval och tempusbyten har förändrat texten. Vad värre är, något/några ställen i GT har man t.o.m. utelämnat eftersom man inte visste hur man skulle översätta dem. Hänvisningarna till Jesus som Messias och profetiornas Fullbordare hade då blivit alltför uppenbara (tyvärr har jag förlorat mina anteckningar om vilka de är). Här visar översättarna återigen sin ringaktning för Guds Ord, som säger att det är förbjudet att både lägga till och dra ifrån.

Även när det gäller den senaste Harry Potter-hysterin, så har många inte insett allvaret bakom den. Kristna föräldrar verkar inte ha något emot att köpa både böcker och allt "kring-kring" som hör till åt sina barn. Att sedan den demoniska aktiviteten vid varje filmpremiär tilltar på ett enastående sätt och ger förebedjare och själavårdare fullt upp, kopplas inte till en spännande, men ack så "oskyldig ungdomsbok"!

Sanningen är att de registrerade häxorna (!) i Storbritannien är
rasande på Potter-författarinnan som lär ut alla magiska formler till så unga barn. De tycker man bör vara mera vuxen för det! Och det kan säkert de pastorer tycka också, som får resa runt till församlingar och lära föräldrarna hur man sätter stopp för de egna barnens förbannelser.

Världen snurrar allt fortare och människorna tar till allt galnare
metoder för att döva ropet inom sig. Behovet av "Vägvisare" blir allt större. Därför är det så viktigt att någon/några pekar på differensen i utgåvorna av den enda "bruksanvisning" vi har - Bibeln. Jag MÅSTE kunna lita på att det är det sanna Gudsordet jag tar till mig. Jag fasar för möjligheten att ändå bli bedragen ...

hälsningar
E.B. Sundin