Den senaste delen i vår
serie undervisningsmaterial på teman som är av särskild vikt för Ebenezer
Operation Exodus' arbete, är skriven av Derek Prince. Derek var en
internationell bibellärare, som skrev många böcker och gjorde många radio- och
TV-program. Han var bosatt i Jerusalem när Herren kallade hem honom i september
2003 i en ålder av 88 år. Han följde med stort intresse Ebenezer Operation
Exodus' arbete, och vi hade privilegiet att ha honom som gästtalare vid ett
flertal av våra konferenser.
En romersk-katolsk historiker
har givit ut en kort men levande sammanfattning av 2300 års oavbruten
antisemitism.
När historikern ser tillbaka
på de skräckens årtusenden med antisemitism som han har beskrivit, dyker en
ofrånkomlig slutsats upp: antisemitismen är den längsta och djupaste sortens
hat i mänsklighetens historia. Annat hat kan ha överträffat det i intensitet
under någon tid av historien, men alla har i tur och ordning intagit, eller
börjat att inta sin rätta plats i historiens skräpkorg. Vilken annan sorts hat
har fortsatt genom århundradena i omkring 2300 år för att sedan överleva
folkmordet på sex miljoner av dess offer? Vilken annan sorts hat har existerat
i 2300 år för att sedan fortfarande vara intakt och mycket livskraftigt för
många år framåt i tiden? Omfattningen av detta historiska faktum, totalt sett,
kräver en förklaring. Hur kunde denna blandning av hat och förtryck uppstå? Av
vad består den? Vem eller vad var ansvarig för att det uppstått?* Författaren
går vidare och ger sin egen förklaring till antisemitism. Hans synpunkter är
upplysande och nyttiga, men enligt min uppfattning ger de inte en tillräcklig
förklaring.
Genom åren har jag hört
förklaringar till antisemitismen från en rad olika håll: teologiska,
filosofiska, sociologiska och ekonomiska. Men ingen av dessa verkade
tillräcklig för mig.
År 1946 diskuterade jag denna
fråga med min första lärare i hebreiska Mr Ben Zion Segal, universitetssekreterare
vid det nyligen etablerade Hebrew University, då beläget på Mount Scopus,
Jerusalem. Mr Segal trodde att problemet med antisemitismen i grund och botten
kunde förklaras sociologiskt: Judarna var alltid en främmande minoritet, med en
särskiljande egen kultur, som inte harmonierade med kulturen hos de icke
judiska nationerna som de levde bland. När det judiska folket till sist hade
fått ett eget land, vilket inträffade två år senare, skulle det lösa
grundorsaken till antisemitismen.
Grundorsaken är andlig
På det svarade jag: ”Om du
har rätt i att grundorsaken till antisemitismen är sociologisk, så skulle
grundandet av en judisk nation räcka ett långt stycke för att lösa problemet.
Men om det, som jag tror, är så att den
grundläggande orsaken är andlig, kommer inte grundandet av en judisk nation att
lösa problemet, utan istället förvärra det genom att förse det med ett tydligt
fokus: den nyupprättade judiska staten.”
När jag nu ser tillbaka
nästan femtio år, måste jag med sorg säga att jag tror att historien gett mig
rätt. Grundandet av staten Israel har bara erbjudit ett mera ”politiskt
korrekt” uttryck ”antisionism” istället för ”antisemitism”. Om något så har det
ökat hätskheten.
Trots att jag helt rätt hade
identifierat antisemitismens grundorsak som andlig kände jag inte att jag hade
avslöjat dess rot. Men nyligen, utan anspråk på att ha sökt medvetet, upplevde
jag plötsligt två ingivelser från Skriften, den ena efter den andra, och som
jag tror verkligen följer antisemitismen till dess rot.
Mot Messias
När jag predikade i vår
församling i Jerusalem, hörde jag helt oväntat mig själv säga: antisemitism kan
summeras i ett ord - MESSIAS!
Från det ögonblicket förstod
jag att antisemitismen hade en källa - Satan - som drevs av sin kunskap om honom
som skulle bli hans besegrare: Messias, som skulle komma från ett folk
specifikt förberett av Gud. Ett kännetecken skulle vara utmärkande för det
folket: Messias skulle bli det exempel, som skulle lyda sina jordiska föräldrar
utan att vanhedra sin himmelske Fader genom någon form av avgudadyrkan. Formade
av Gud genom århundradena kunde bara det judiska folket uppfylla detta krav.
Då insåg jag att Satan utan
uppehåll, från Israels födelse som en
nation och framåt, hade strävat efter två saker. Den första var att locka
Israel till avgudadyrkan, och om det misslyckades, att totalt förgöra dem som
folk. Satans ansträngningar att locka Israel till avgudadyrkan är ett
återkommande drag genom hela Israels historia.
De försökte att förinta
Israel
Historiskt finns två
avgörande försök från Satan belagda att förstöra Israel som nation. Farao i
Egypten gav order om att alla judiska gossebarn skulle mördas. Om detta hade
blivit genomfört skulle det effektivt ha utsläckt deras existens som nation.
Senare var Haman mycket nära att utföra en befallning om att utrota alla judar
i det persiska riket, vilket i praktiken var alla judar som fanns vid den
tiden.
Under andra århundradet f Kr
försökte den syriske diktatorn Antiochus Epifanus, med väpnat våld, tvinga
judarna att förneka sin unika kallelse som nation och sammansmälta med det
omgivande grekiska imperiets avgudadyrkande kultur. Endast mackabéernas tappra motstånd gjorde att hans
försök misslyckades och säkrade att det ett och ett halvt århundrade senare
fanns en judisk nation i vilken Jesus kunde födas som Messias.
Genom sin offerdöd på korset
uppfyllde Jesus det mål för vilket han hade kommit. Som representant för Israel
och alla andra nationer tillfredsställde han Guds rättfärdighetskrav i stället
för oss, och annullerade på så sätt alla Satans anspråk på oss. Genom detta
tillfogade han Satan till ett totalt, evigt och oåterkalleligt nederlag. Men
hela omfattningen av nederlaget kommer först att bli fullbordat vid Jesu
återkomst.
Motståndet mot Jesu
återkomst
Satan, som uppmärksammar
biblisk profetia mer än många predikanter, är helt medveten om allt detta. Fram
till dess att Jesus kommer tillbaka vet Satan att han kan förbli fri att
fortsätta alla sina onda aktiviteter samt att framställa sig som ”denna tidsålders
gud” (2 Korintierbrevet 4:4).
Därför är det en händelse som
Satan fruktar mer än alla andra och motarbetar med alla medel han har i sin
makt: nämligen Jesu återkomst i makt och härlighet när han upprättar sitt rike
och förvisar Satan bort från jorden. Satans motstånd mot Jesu återkomst är den
osynliga kraften bakom mycket av vår tids konflikter och nöd.
Under sitt sista profetiska
tal i Jerusalem visade Jesus på två händelser som måste föregå hans återkomst
hit till jorden.
I Matteus 24:14 sade han:
”Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett
vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma.”
Jesus gav sina lärjungar en
tydlig befallning då hans jordiska tjänst var fullbordad när han sade till dem:
”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen...” (Markus
16:15).
”Gå därför ut och gör alla
folk till lärjungar...” (Matteus 28:19).
En befallning att utföra
Jesus har inte upphävt sin
befallning. Den är fortfarande i kraft. Han kommer inte tillbaka förrän hans
lärjungar har utfört den. Det är därför som Satan använder varje medel i sin
makt för att avleda kyrkan från att fullgöra sin uppgift. Ju längre kyrkan
dröjer, desto längre behåller Satan sin frihet.
Men precis innan, i Matteus
23:38-39 sade Jesus till judarna i Jerusalem: ”Se ert hus [dvs templet] kommer
att stå öde. Ty jag säger er: Hädanefter ska ni inte se mig, förrän ni säger:
'Välsignad är han som kommer i Herrens namn.'” Det sätt på vilket Herren kommer
att förbereda det judiska folkets hjärtan förutsägs i Sakarja 12:10: ”Men över
Davids hus och över Jerusalems innevånare ska jag utgjuta nådens och bönens
Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat. De ska sörja honom så
som man sörjer ende sonen, och de skall gråta bittert över honom, så som man
gråter över sin förstfödde.” Lägg märke till att Herren själv talar i första
person. Ändå säger han: ”mig som de har genomborrat”.
Den Helige Ande kommer
övernaturligt att beröra det judiska folkets hjärtan, för att ge en uppenbarelse
om deras Messias och en smärtsam ånger över att ha stått honom emot och över
att ha korsfäst honom. Men lägg märke
till att beskrivningen refererar specifikt till ”Davids hus och Jerusalems
innevånare”. En nödvändig förutsättning är att det judiska folket kan komma
åter till sitt eget land och till Jerusalem. Inte förrän detta äger rum kommer
Satan att vara slutgiltigt besegrad .
Återsamlade i sitt eget
land.
Det är det andra villkoret
som måste uppfyllas innan Jesus kommer tillbaka: det judiska folket måste
återsamlas i sitt eget land och i staden Jerusalem, och deras hjärtan måste
förberedas för att erkänna Jesus som Messias. Lika säkert som att Jesus kom
första gången genom judarna, lika säkert är det att hans återkomst är till det
judiska folket. Denna insikt gav mig en helt ny förståelse av den världsvida
raseriet och förvirringen rörande situationen här i Israel. Vad skulle annars
kunna förklara ett nästan dagligt fokus från världsmedia, Förenta Nationerna,
och världens mäktigaste regeringar på en liten remsa till land på östra sidan
av Medelhavet? Ett land med en befolkning på fem miljoner [2013: 8 miljoner]
och till ytan stort som Wales eller delstaten New Hampshire?
Det finns ingen normal, politisk förklaring till en sådan koncentration av världsmakter kring en situation och ett folk som normalt sett skulle betraktas som obetydligt. Jag förstod också, i nytt ljus, den tydliga uppenbarelsen från Joel 3:1- 2 att Gud i slutet av denna tidsålder kommer att döma alla nationer efter hur de förhållit sig till återsamlandet av Israel i sitt eget land.
”Ty se, i de dagarna och på den tiden, när jag gör slut på Judas och Jerusalems
fångenskap, skall jag samla alla hednafolk och föra dem ned i Josafats dal. Där
ska jag hålla dom över dem för mitt folks, min arvedel Israels skull, som de
har förskingrat bland hednafolken. De har delat mitt land och kastat lott om
mitt folk.”
Att ha rätt attityd
Betydelsen av dessa uppenbarelser är långtgående och förskräckande. Vår attityd
till Jesu återkomst uppenbaras genom två ting: hur angelägna vi är att
evangelisera världen, och hur angelägna vi är om det judiska folkets återkomst
till sitt eget land. Om vi är likgiltiga för världens evangelisering så är vi i
verkligheten, antingen vi inser det eller inte, likgiltiga till Jesu återkomst.
Antagligen finns det många kristna som med sina läppar skulle bekänna sig till
behovet av världsevangelisation, men som fortfarande inte inser betydelsen av
Israels återupprättande. Ändå är båda dessa huvudteman i de profetiska skrifterna
och i de ord som Jesus själv uttalat.
Frågan om Israels upprättelse går djupare än teologisk eller intellektuell förståelse. I grunden är det en andlig fråga. Den andemakt som motsätter sig Israels återupprättelse är den andemakt som står emot Jesu återkomst. Trots att den kan bära många förklädnader är det ändå Satans egen ande.
När vi ställs inför dessa tydliga frågor från Guds ord, behöver vi var och en ställa oss en avgörande fråga: är jag uppriktigt överlåten till att med varje lagligt medel stödja världens evangelisering och återupprättandet av Israel som en nation i sitt eget land? Svaret vi ger kommer att avslöja vår inställning till Jesu återkomst.
I Mästarens tjänst
Derek Prince
*The Anguish of the Jews av
Michael Flannery @1985, Paulist Press, 997 MacArthur Blvd., Mahwah, NJ 07430.
Återgivande för fri distribution är tillåten.
Används med tillstånd från
Derek Prince Ministries. Mer information om DPM kan fås från www.dpmuk.org och
www.derekprince.org
Ebenezer Emergency Fund
International
Ebenezer House. 5a Poole
RoadBournemouth BH2 5QJ. UK
Telephone: +44 (0) 1202 294455 Fax: +44 (0) 1202 295550
Email: enquiries@ebenezer-ef.org
www.operation-exodus.org
Ebenezer Operation Exodus
Sverige
Philip Holmberg, Skelna,
618 95 StavsjöTel: 011-39 30 18, 070-379 30 18
Epost: eef.sweden@telia.com eller
eefsweden@gmail.com